2016-11-08
MARTIN
Martin var som vanligt
allvarlig och rolig.
I flera dagar cyklade jag omkring
och försökte hitta hans väg,
den där han bott när han var barn.
allvarlig och rolig.
I flera dagar cyklade jag omkring
och försökte hitta hans väg,
den där han bott när han var barn.
Jag mindes honom
från tiden då han bar på
en tegelsten.
Jag är för gammal och orkeslös,
sa han med stort allvar
Jag okar inte kasta bort den,
Sedan beskrev han sig själv
från ungdomens dagar
då han med lätthet
kunde göra en enhandsfrivolt
med en tegelsten i andra handen.
från tiden då han bar på
en tegelsten.
Jag är för gammal och orkeslös,
sa han med stort allvar
Jag okar inte kasta bort den,
Sedan beskrev han sig själv
från ungdomens dagar
då han med lätthet
kunde göra en enhandsfrivolt
med en tegelsten i andra handen.
Och så gjorde han det!
”Det skulle jag aldrig klara nu!”
sa han med stort allvar,
men nog fanns det en glimt
i ögat.
Det är jag säker på.
Idag hittade jag Martins väg.
Det var ingen liten gatstump
mellan några hus
Det var Martin Ljungs gata
i Notviken
en bit från lokstallarna och
smedjorna
där han varit smedhalva
när han var ung.
Måtte han inte bli glömd.
© LEIF LARSSON