2016-11-08

MARTIN



Martin

                                                                             Martin var som vanligt
                                                                             allvarlig och rolig.
                                                                             I flera dagar cyklade jag omkring
                                                                             och försökte hitta hans väg, 
                                                                             den där han bott när han var barn.
                                                                             Jag mindes honom
                                                                             från tiden då han bar på 
                                                                             en tegelsten.

                                                                             Jag är för gammal och orkeslös,
                                                                             sa han med stort allvar
                                                                             Jag okar inte kasta bort den,
                                                                             Sedan beskrev han sig själv
                                                                             från ungdomens dagar
                                                                             då han med lätthet
                                                                             kunde göra en enhandsfrivolt
                                                                             med en tegelsten i andra handen.

                                                                             Och så gjorde han det!
                                                                             ”Det skulle jag aldrig klara nu!”
                                                                              sa han med stort allvar,
                                                                              men nog fanns det en glimt 
                                                                              i ögat.
                                                                              Det är jag säker på.

                                                                              Idag hittade jag Martins väg.
                                                                              Det var ingen liten gatstump
                                                                              mellan några hus
                                                                              Det var Martin Ljungs gata
                                                                              i Notviken
                                                                              en bit från lokstallarna och
                                                                              smedjorna
                                                                              där han varit smedhalva
                                                                              när han var ung.
                                                     
                                                                              Måtte han inte bli glömd.

                                                                                           © LEIF LARSSON

 
Leif Larsson Leif Larsson
Telefon: 070-683 40 47
Epost: leif@lars-son.se
BÖCKERNA E-SKRIFTER ARTIKLAR TAVLOR FÖRFATTAREN OM FÖRFATTARE KONTAKT NOVELLER