Veckotidningen KVÄLLSSTUNDEN brukar i varje nummer ha en lång artikel om någon idrottsman/idrottskvinna.
I nummer 6 i år handlade det om ELIN PIKKUNIEMI, som blev Sveriges första skiddrottning, då hon vann SM-guld fem år i rad 1918-1922. Det gladde mig mycket bland annat för att jag faktiskt kände till henne innan Kvällsstundens presentation.

För 15 år sedan skrev jag en ganska utförlig släktkrönika om mina svärföräldrar, Viktor och Margit Åberg. Varje sommar gjorde vi minst en, ofta flera, resor i deras hembygd. För Viktor var det Tornedalen ovanför och nedanför Övre Kukkola och för Margit Gransjö - Haradstrakten plus Vännäs och Jörn i Västerbotten. 

Tornedalen hade Viktor mycket god kännedom om. Han kunde ofta berätta om vilka som bodde/bott i olika hus som vi passerade och vad folket i den och den gården gjort. Nästan i förbigående nämnde han en gång:
"I det huset bodde Elin Pikkuniemi. Hon åkte skidor."
Jag minns inte om det var när vi passerade Vojakkala, där Elin var född, eller om det var Risudden, där hon tjänstgjorde som lärarinna.
Mer var det inte, men jag blev nyfiken på henne och tog reda på att hon vunnit SM i skidåkning 5 år i rad.
Efter mycket sökande hittade jag en bild på henne också. Den såg mest ut som en silhuettbild och den har jag försökt rita av till denna text.

Elin Pikkuniemis far var lärare i Vojakkala. Båda familjens döttrar fick i Haparanda studera till lärare . Elin fick sin första tjänst i Risuddens skola, systern Hanna i Seskarös skola. Detta faktum bidrog till Elins oerhört fina kondition. Då och då åkte hon skidor från Risudden till Seskarö för att hälsa på systern. Ett par timmar senare åkte hon hela vägen hem igen. Det var två gånger fyra mil vid varje besök.

1917 lär vara första gången damer tävlade i skid-SM. Då var Elin inte med, men 1918 var hon det och vann då en överlägsen seger på 10 kilometer. Det var den enda distansen för damer. Hon segrade också 1919, 1920, 1921 och 1922. Då SM avgjordes i Boden åkte hon skidor TILL tävlingen också. I gryningen startade hon hemifrån och åkte den kortaste vägen genom skogar och över tjärnar de 10 milen till Boden. Hon vann och åkte sedan samma väg, 10 mil, hem igen. 1926 deltog Elin i det sista Nordiska mästerskapet. Sträckan var 50 km och Elin blev tvåa.
 
Elin tävlade för IFK Haparanda. I slutet av 1920-talet då hon flyttat till Stockholm tävlade hon för Järla IF och på 1930-talet för Hietaniemi SK.

Elin Pikkuniemi insåg tidigt att hon inte kunde åka klädd som dåtidens kvinnor som åkte skidor. Trots vissa moraltanters förfasande åkte hon i knäkort kjol och tjocka långstrumpor istället för långkjol som var det vanliga.  
ELIN PIKKUNIEMI var en ödmjuk person. Då hon hann upp en medtävlande ropade hon aldrig "Ur spår!" utan åkte förbi vid sidan om. Ofta gav hon samtidigt några uppmuntrande ord till sin medtävlande.

ELIN PIKKUNIEMI tyckte även om andra typer av skididrott. Slalom hörde till en av hennes favoriter. Till turistbyn Abisko åkte hon ofta för att få åka slalom, men hon ville göra det på sitt speciella sätt. Hon åkte alltid med näbbskor på fötterna. På min teckning kan du se både hennes klädsel plus det som ser ut som näbbskor. Hon tog gärna med sig vänner till Abisko för slalomåkning.

Då hon inte åkte skidor körde hon motorcykel, en 250-kubikare. Då hon tränat en del på grusvägarna i Sörmland tog hon med sig en väninna och åkte till USA. Motorcykeln tog hon med sig och i Amerika åkte hon runt och hälsade på släktingar som emigrerat från Tornedalen. Efter hemkomsten köpte hon en bil och det underlättade hennes sommarbesök i Tornedalen.

1953 fyllde Riksidrottsförbundet 50 år. Då gjordes en omröstning anordnad av Svenska Dagbladet om Sveriges främsta idrottsutövare. 5000 läsare röstade på 150 idrottsutövare. EN ENDA KVINNA FANNS MED: Elin Pikkuniemi!
Elin Pikkuniemi föddes den 15.8. 1895 i Vojakkala, Nedertorneå. Hon dog den 7.5.1988 i Trönö, Söderhamns kommun. Hon blev 92 år.