KENT KARLSSON - jägare

Kent Karlsson 3


  Raderna i ingressen skulle kunna vara inledningen till en roman eller en längre äventyrsberättelse. I verkligheten är den inte så väldigt lång i rader räknat men å andra sidan ännu mycket ovanlig och dessutom alldeles sann.
Den återfinns lite längre ner.
 
Historia innebär utveckling. Samhället omvandlas, människorna får nya intressen, gamla försvinner. Nya vanor ersätter äldre. Där det förr bara fanns skog och äng finns nu gator och villor. Där viktiga fabriker och brädgårdar fanns ligger nu ödehus eller parkeringsplatser för bilar. Jordbruket har allt mer mekaniserats och blivit stordrift. Småbruken där hästar spelade en stor roll har försvunnit. Vilda djur som tidigare inte alls fanns i Rånetrakten finns nu, andra är borta. Det dröjde till långt efter 1950-talet innan renar och älgar blev vanliga i skogarna. Inte förrän under de allra åren senaste har björnar blivit tänkbara villebråd. Vargar kan stryka förbi. Skogsfågel och änder har blivit färre.
Även jakten har förändrats. Dels vad man får jaga, dels vad som kan jagas.
I början av 1950-talet lyckades skolgossen KENT KARLSSON i Råneå en morgon övertyga sin mamma om att han hade feber och var sjuk. Hon hade inte mer än stängt dörren innan han hakade ner salongsgeväret från kroken på väggen i köket. Istället för skolbänken tänkte han sig en dag i skogen med geväret på axeln. Samtidigt fick han se en syn som han aldrig sett och aldrig hört talas om. Fem stora fåglar kom flygande i plogform över hustak och grantoppar. Pojken såg hur gässen sänkte sig allt mer och kanske skulle landa på Hjalmar Åkerströms åkrar en bit bort. Jaktivern flammade upp och Kent glömde allt annat. Att han endast hade på sig långkalsonger och en tunn tröja noterade han inte. Utan strumpor och skor sprang han hukande i högsta fart genom en gles tallskog och bort mot åkrarna fram till åkerkanten. Varken fukt eller kyla från marken kände han, då han slängde sig ner i diket, siktade och började skjuta på gässen – så stora fåglar hade han aldrig skjutit mot. Men han bommade. Skotthållet var för långt- mer än hundra meter. Det enda han fick med sig var ett jaktminne.
Några veckor senare började 13-åringen arbeta som 50%-are vid sorteringsverket på Ågrundet.
Det här är en episod som inträffat för många år sedan och som kan synas beröra endast den närmaste familjen? Men historia är det.

Allt behöver inte vara 1700- och 1800-tal för att vara intressant historia, sådant som vi släktforskare och bygdeforskare intresserar oss för.
Den här lilla historien ger en inblick i hur vapen hanterades i familjerna men också om jakträttigheter och jakttider. Kanske också om betydelsen av skolgång, men än mer om tillgången på jaktbart vilt i Råneåtrakten. Detta var förmodligen de första kanadagässen som någon sett i Råneåtrakten, numera en mycket vanlig fågel. Älgar var nästan lika ovanliga och björnar fanns inte alls.
Sommarjobbet avslöjar det vi nu kallar barnarbete men för många familjer var det absolut nödvändigt. Det pekar på ett stort steg i samhällsutvecklingen.

Nutidshistoria kan också vara mycket närmare i tiden än 1950-talet. Jag ska här berätta om KENT KARLSSON och hans första björnjakt från 2009!

Råneås jägare är indelade i tre jaktlag med ungefär 20 jägare i varje. De kallas Norra, Södra och Västra jaktlaget. KENT KARLSSON tillhör det norra laget och skogen kallas förstås Norra skogen eller oftare Norriskogen och sträcker sig norrut från Roxiberget närmast samhället och väster om rågången mot Jämtön-Högsön ända upp till i närheten av Blåsberget där Gamla Vitåvägen kröker av mot Vitå.
På 1950-talet var det inte många Rånepojkar som sett en älg och knappast heller en ren i Råneås skogar. Det tillhör den historiska utvecklingen att det numera är gott om älg i skogarna och periodvis även renar. Kent själv har under åren fällt 30-talet älgar varav en är en av de största i trakten. Kronan hade bara 9 taggar men var mycket bred. Älgen vägde 360 kilo, en vikt som få fällda älgar överträffat i Råneå. Den älg som haft de största hornen hade skjutits av Signar Lövgren. Den älgkronan hade 23 taggar.
En av de sista dagarna i september 2009 sköts den första björnen i Norriskogen i Råneå. Skytt var KENT KARLSSON men det var inte han som först uppmärksammade björnen.
Älgjakten hade gått bra och Kent hade lämnat sitt pass för att hjälpa en jaktkamrat med att ta ur en skjuten älg en bit ifrån hans pass. Plötsligt kom ett dramatisk meddelande på kommunikationsradion.
”Jag har blivit överfallen av en björn, en vit björn!!!  Jag låg på rygg under björnen !!!”
Det var Ove Lööw som ropade ut sin förskräckelse. Meddelandet lät så osannolikt så mer än en frågade sig om det var en isbjörn.  Men det var det inte.
Ove Lööw hade med sig sina två barn på älgjakten, den ena 7 år, den andra 10 år. Unghunden Julle var med och då hunden markerade och började skälla i kanten av ett hygge fick barnen stanna kvar där och Ove började smyga sig framåt mot skallet. Han trodde att hunden ställt en älg. Julle stod i skogskanten framför en stor och tät gran. Ove kröp närmare och närmare. Han hörde hur det morrade bakom de täta grenarna.
”Så där låter inte en älg”, tänkte han, ”kanske en grävling …”
Plötsligt brakade det till. Ut ur den täta granen kommer en björn rusande rakt mot Ove Lööw.  Björnen ställde sig på två ben och morrade högt så som björnar brukar göra då de vill skrämma. Ove hade älgstudsaren beredd, reste sig på knä, ett skott gick av skjutet från höften, då björnen rusade mot honom. Björnen föll över Ove, men gav sig iväg med språng, när Julle började nafsa den i baken. Vad ingen visste var om björnen var skadskjuten eller inte.
Älgjägarna i Råneå Norra hade ingen erfarenhet av björnar även om de under de senaste åren sett björnspillning i markerna. Ingen av dem hade sett någon björn i Norriskogen. Nu gick ryktet rekordsnabbt. Redan efter en timme var en av Sveriges mest erfarna björnjägare på plats. Det var Rasmus Boström från Brunnsberg i Älvdalen, Dalarna. Han råkade bo i Smedsbyn just då ditkallad av andra björnjägare i länet. Rasmus Boström hade med sig sin speciella björnhund, en nordamerikansk stövare eller plotthund som den också kallas.
Dessutom anlände två björnjägare från Tjäruträsk, nordväst om Morjärv, med sina två unga björnhundar. Det var Johan Hellman och hans far Sten Hellman, som kom för att hjälpa till.
Hundarna släpptes och drevet gick runt, runt i slingor och slag som ett riktigt hardrev. En del av älgjägarna var ännu på sina älgpass, andra hade återsamlats vid bilarna och de kunde alla höra var hundarna och björnen var, men ingen av dem fick syn på den. Cirka en och en halv timme cirklade björnen runt.
KENT KARLSSON tog initiativet att åka iväg från sitt älgpass till ett ställe i närheten där björnen redan passerat ett par gånger. Han gick ut cirka 20 meter på ett hygge där han hade fri sikt åt alla håll. Drevet hörde han och hundskallet närmade sig. Han hade skärpt uppmärksamhet åt de håll där hundarna hördes. I ögonvrån såg han då en rörelse. Björnen kom lunkande mot honom. Bara 20 meter skilde dem åt. Kikarsiktet var som tur var inställt på endast 3 gångers förstoring, men redan det var mycket. Björnhuvudet fyllde upp allt Kent kunde se i siktet.
Kent siktade mot halsen som han brukade göra vid älgjakt när villebrådet kom rakt framifrån. Björnen tvärvände. Ett andra skott mot ryggen. Björnen stöp men låg och klippte med ögonen då Kent kom fram till den. Kent sköt det tredje skottet mot huvudet. Faran var att björnen skulle kunna stiga upp och rusa iväg eller anfalla.
Då skottet mot huvudet var avskjutet kom hundarna som drivit björnen.
Kent meddelade på kommunikationsradion att björnen var fälld. Sedan satte han sig på en stubbe, tog fram kaffetermosen och började vänta in de andra jägarna. Alla visste att reglerna var strängare och fler när en björn blivit fälld än om det varit en älg. Ingen visste om man ens fick röra björnen innan myndigheterna, polisen och länsstyrelsens folk, hade kommit till platsen. Både polis och länsstyrelsen kontaktades omgående.
 
Från länsstyrelsen fick man tillstånd att ta fram björnen till väg och till slakthus.
Polisen behövde inte komma men länsstyrelsens man besiktade björnen i slakthuset.
En hel lunta papper på cirka 25-30 ark måste fyllas i innan allt var avklarat enligt anvisningarna. Björnen var en 6-årig hona, som vägde 120 kilo. Mycket ljust brun i pälsen särskilt på undersidan.
Om björnkött ska användas till livsmedel måste det först kontrolleras så att det inte innehåller trikiner. Prov från tre ställen på björnkroppen fick tas. Då var det ingen affär och ingen restaurang var intresserad av att köpa björnköttet. Cirka 10 kilo av det bästa köttet tog jägarna tillvara och lät varmröka det i Töre. Älgfesten blev en björnfest med mycket gott kött. Resten av köttet från den 120 kilo tunga björnhonan slängdes.
Skinnet tillföll skytten men Kent Karlsson gav bort det till jägarna från Tjäruträsk.
”Inte tusan ska jag hålla på att snava över en björnskalle i vardagsrummet …” Björnjägarna från Tjäruträsk fick skinnet och har sedan använt det till att träna upp sina hundar. De drar skinnet i skogen och hänger sedan upp det i något träd. Sedan släpper de hundarna på spåret.
Den björn som KENT KARLSSON sköt var den första som skjutits på Råneskogen norr om Råne älv. På älvens södra sida i trakterna av Prinsnäs och Södra Prästholm har det funnits gott om björn även tidigare. Flera observationer hade gjorts och där hade flera björnar skjutits.


KENT KARLSSONS björn från jakten i september 2009 innebar ett nytt skede i Råneåjägarnas historia. Från att för några årtionden sedan har varit nästan tomt på större vilt, fanns nu både gott om älg och många björnar i skogarna.
Kent hade fått vara med om både det nya och annan tidigare jakt som minskat eller nästan upphört.
Kent hade en mycket jaktintresserad idrottskamrat, Rudolf ”Rulle” Holmqvist, en av Norrbottens bästa fotbollsmålvakter genom tiderna. Rulle blev Kents läromästare. Han gav många kloka och bra råd.
Kent och Rulle jagade sjöfågel på höstarna. Särskilt de första åren var det alltid mycket lyckosam jakt. Utanför Ågrundet fanns otroliga mängder sjöfågel. Rulle hade mycket goda kunskaper om hur fågelsträcken gick. På lämpliga platser byggde Rulle och Kent skjutplattformer i vassen, så att de kunde stå någorlunda stadigt när de skulle skjuta.
Numera har mängden änder minskat väldigt mycket, likaså skogsfågel och även hare. Dessutom finns nästan inga ungdomar som längre gör jaktprov inför harjakt. Hundarna måste få upp färska spår på morgnarna och då gäller det att vara tidigt i farten. Kanske alltför tidigt för att passa dagens ungdomar. Bra resultat på harjakt betyder att man måste stiga upp tidigt och vara i skogen redan vid fyra/halvfemtiden. Färre och färre ungdomar söker sig till jakten som fritidsintresse.

KENT KARLSSONS björn från 2009 hör till jaktens historia i Råneå.
Men kanske har detta stora men skygga djur som är så svår att få syn på ändå gästat Norriskogen någon gång i tiden. Då jag på kartan försökte följa med i jaktens vindlingar upptäckte jag två naturnamn intill och öster om gamla Vitåvägen: Björnstenen och Björnstenheden.
Det senare har nog med det första namnet att göra. Bakgrunden vet jag inte, men kanske finns där en sten som liknar en björn?

Publicerad 2013 i något längre utförande i
LULEÅ FORSKARFÖRENINGS medlemstidning

« Tillbaka
AKTUELLT

TAVLA nr 72

2018-11-26

VÅREN PÅ VÄG  kallar jag den här målningen. Motivet hämtat nära Anderstjärnsvägen i Kalix. Målningens storlek är 50 cm (bredd), 61 cm (höjd). Olja

TAVLA nr 71

2018-11-15

Denna höstbild kallar jag FALLFÄRDIG. Platsen ungefär mitt emot vägskälet till Björsbyn. Tavlans storlek är ca 55c bred, 46 cm hög. Olja.

TAVLA nr 70

2018-11-14

Den här målningen kallar jag STRANDKALLEN eller LANDKALLEN. Platsen är nära SLUSSEN i Kalix-Nyborg. Skissen gjordes ute på plats. Storleken är ca 46 x 38 cm. Olja

TAVLA nr 69

2018-11-09

Detta fjällmotiv kallar jag ÖRNFJÄLL eftersom man kan ana en örn ("örnens huvud med näbben syns i kanten på den branta ravinen"). Storlek ca 54 cm bred, 654 cm hög. Olja

TAVLA nr 67

2018-11-09

Tavlan kallar jag KALL MORGON 1. Storleken är ca 61 cm bred, 51 cm hög. Olja

TAVLA nr 68

2018-11-09

Målningen kallar jag KALIX ÄLV, BONDERSBYN. Storleken är ca 70cm bred, 50 cm hög. Olja.

TAVLA nr 65

2018-10-26

Tavlans namn: Ditåt. Tre kor. Storlek: ca 65 cm bred, ca 54 cm hög. Olja.

TAVLA nr 64

2018-10-24

Tavlans namn: Från Hindersön. Storleken: ca 61 cm bred, ca 50 cm hög. Olja

TAVLA NR 62

2018-10-14

Tavlans namn: MYRLAND. Storlek ca 65 cm bred, 54 cm hög. Olja.

Tavla nr 63

2018-10-14

Tavlan kallar jag Vid E10. På väg mot Björkliden. Olja.
Storlek: ca 61 cm bred, 50 cm hög.

TAVLA nr 61

2018-10-11

Första höstisen. Olja. Storlek ca 61 bred, 50 hög.

TAVLA nr 60

2018-09-26

KALIX ÄLV rinner upp någonstans i trakten av Kebnekaise. På väg till och från Kiruna passerar man älven cirka 1,5 mil söder om Svappavaara. Tavlan kallar jag KALIX ÄLV, LAPPEASUANTO. Storleken är ung. 65 cm bred, 55 cm hög. Olja

TAVLA nr 59

2018-09-10

Tavlan har jag kallat Sommarfönster. Storlek: bredd ca 51cm,höjd ca 61 cm.
ANN-CATRINE JANSSON, Luleå

 

TAVLA nr 58

2018-08-25

Målningen heter KVARNTRÄSKBÄCKENS SISTA BÅT. Storleken är 70X70. Olja

TAVLA nr 57

2018-08-17

Den här tavlan kallar jag DÄR INGEN BOR. Olja. Storleken är ungefär 65 cm x 54 cm.

TAVLA nr 56

2018-07-12

Tavlan kallar jag TRÄDET VID ÄLVEN. Storleken är ca 60x51cm, olja.
EVA NILSSON, Hallen, Östersund

TAVLA nr 55

2018-05-27

Tavlan kallar jag GLÄNTAN. Storleken är 61 cm bred, 50 cm hög. Olja.

TAVLA nr 54

2018-04-05

Den här målningen kallar jag SÖRFORSEN (precis ovanför Sörbron). Storleken är ungefär 73 cm (bred) och 60 cm (hög). Olja. raan.nu. April 2018.

TAVLA nr 53

2018-03-20

Tavlans namn: FORS (Saarikoski). Storlek: 54 cm bred, 65 cm hög. Olja

TAVLA nr 52

2018-03-06

Kor är nyfikna och brukar komma så fort jag närmar mig ett kostängsel. Den här målningen kallar jag "NU GÅR JAG HEM". Storleken är cirka 61 cm (bredd och 50 cm (höjd). Olja

TAVLA nr 51

2018-02-25

Höst. Tavlan heter HÖSTBÄCK. Storleken är ca 65 cm bred, 54 cm hög. Olja

TAVLA nr 49

2018-02-19

Vårvinterbild. Målningen kallar jag VÄGEN INÅT SKOGEN. Olja. Storleken är ungefär 61 cm bred, 50 cm hög.
Konstföreningen FENIX mars 2018

TAVLA nr 50

2018-02-19

Tavlan heter FROST. Storleken är ca 61 cm bred, 50 cm hög. Olja

STINA NORDAHL, Torsång

TAVLA nr 46

2018-01-21

"Gamla hästkrafter" heter denna målning. Storlek: Cirka 65 bred, 54 hög. Olja

TAVLA nr 45

2018-01-14

Målningen kallar jag BAKI BODA. Den är nummer 1 för 2018, olja. Storleken är ca 60,5 cm bred och 50 cm hög

TAVLA nr 44

2017-12-21

Tavlan kallar jag SNÖTÄCKE. Storleken är ungefär 61 x 50 cm, olja

JERKER ABRAHAMSSON, SANDRA HEDLUND, Luleå
December 2017

TAVLA nr 43

2017-12-15

Tavlan kallar jag SNÖLADOR. Storleken är ca 65 cm bred, 56 cm hög. Olja. Konstföreningen FENIX mars 2018

TAVLA nr 42

2017-12-03

Tavlan kallar jag BERGEBO. Storleken är ca 55x46, olja

ERIK NORDAHL, Torsång (december 2017)

TAVLA nr 41

2017-11-17

Målningen kallar jag ANN-BRITTS MYR. Färgerna lite bleka i elljus och blixt. Storleken är cirka 55 cm bred, 46 cm hög. Olja.

PER NORDAHL, Torsång
December 2017

TAVLA nr 40

2017-11-13

BLÅMÖRKER, ca 55 cm bred, 46 cm hög, olja

TAVLA nr 39

2017-10-28

Tavlan heter VÄNTAN. Storleken är 65 cm bred, 55 cm hög (cirka). Olja 

TAVLA nr 38

2017-10-21

 Den här tavlan har jag kallat HÖST. Storleken är ca 61 cm bred, 51 cm hög, olja
Erik Nordberg, Luleå

 

TAVLA nr 37

2017-10-13

Den här målningen kallar jag KONTROLL 12. Storleken är ca 60 cm bred, 42 cm hög. Olja.

Ylva Sjöstedt, Marieholm
Oktober 2017

TAVLA nr 36

2017-10-06

Denna målning kallar jag ÄNG. Storleken är 65 bred, 54 hög, olja. Som vanligt återges färgerna inte exakt i elbelysning.

Jerker A + Sandra H okt 2017

TAVLA nr 35

2017-10-02

Den här målningen kallar jag HAGEN. Storleken är 55cm bred, ca 46 hög, olja

Jerker Abrahamsson och Sandra Hedlund, Luleå, november 2017

MÅNADENS DIKT

2017-10-01

MOTVINDSGATAN

I stan finns två gator:
NAMNLÖSA GATAN
ner mot hamnen
där ingen vill bo

MOTVINDSGATAN
den långa som slingrar sig
runt alla kvarter
och där kallblåsten råder
är den andra,
den där ingen vill bo


Det här är den 40:e MÅNADENS DIKT. De 40 dikterna har fört en tillvaro i det tysta. Förmodligen har ingen läst dem. Ingen har i alla fall gett ett enda ord som kommentar till någon av dem. 40 är ett jämnt och bra antal att runda av med. Någon fler MÅNADENS DIKT blir det inte.

TAVLA nr 33

2017-09-22

Oljemålning MARTIN

Martin Sjöstedt, Marieholm
Oktober 2017

TAVLA nr 34

2017-09-22

Lulefjärden, olja, storlek: bred ca 60,5 cm, höjd ca 49 cm

TAVLA nr 32

2017-09-04

Den här tavlan heter FRUKT. Storlek: ca 41 cm bred, ca 33,5 cm hög. Olja. Färgerna svåra att få exakta.

TAVLA nr 31

2017-09-01

Kaffepetter i Drängstugan, olja, bredd 48 cm, höjd 44 cm

MÅNADENS DIKT

2017-09-01

KRÅKSÅNGEN

Det är inte
sången
som är det fina i
kråksången.
Det är att
sångarna
och sången
finns.

Det här är den 39:e dikten jag satt in som Månadens dikt sedan starten i juli 2014. En till kan det nog bli.
40 kan vara ett bra avslutningsantal.

TAVLA nr 30

2017-08-11

Motivet är från Island. KAJPLATS kallar jag den. Bredden ca 45 cm, höjden ca 55 cm. Tavla nr 16 ANTON placeras nu i Arkivet

TAVLA nr 29

2017-08-05

Den här heter BÅTPLATYS, olja, ca 73 x 60. Tavla nr 15 placeras nu i ARKIV

YLVA och MARTIN SJÖSTEDT, Marieholm

TAVLA nr 28

2017-07-22

STRANDEN. Storlek bredd ca 73, höjd cirka 60, olja. Tavla nr 14 BLÅ LASTBIL förs nu över till ARKIVET
ANN-CATRINE JANSSON, Luleå

TAVLA nr 27

2017-07-14

kallar jag STENSKOG. (En brand i en skog) Tavlans storlek är ca 55 cm bred, 46 cm hög, olja

TAVLA nr 26

2017-06-26

Den här kallar jag STORM. Storleken är ca 73 cm (bredd) x  60 cm (höjd). Olja. Motivet är från Kalix skärgård

Ingrid Sjöstedt, STAFFANSTORP

TAVLA nr 25

2017-06-21

Det har varit lite trögt ett tag. Många målningar är på gång. Nu blev VINDFLÖJEL I SKÄRGÅRDEN klar.
Storleken är 41 cm bred, 35 cm hög

TAVLA nr 24

2017-05-18

Den här målningen från fjällvärlden kallar jag UPPRINNELSE. Storleken är ca 65 cm bred, 55 cm hög. Oljemålning. Tavla nr 13 FORS flyttas nu över till Arkiv.

YLVA OCH MARTIN SJÖSTEDT, Marieholm

 

TAVLA nr 23

2017-04-28

BLEKINGE 84 kallar jag den här tavlan - den tredje jag gjort "från början" sedan jag började måla igen hösten 2016.Storleken är 53,5 cm bred, 65 cm hög. Det var svårt att i befintligt ljus på färgerna att stämma vid fotograferingen.

OK VARGEN, Kalix
Tavla nr 13, FORS, placeras i Arkiv.

TAVLA nr 22

2017-04-15

har jag kallat VASSBÅT. Storleken är ca 61 cm bred, 50 cm hög, olja. Målning nummer 12 "Fönster mot sjön" placeras nu i Arkiv. 

TAVLA nr 21

2017-04-10

Den här målningen kallar jag VINTERCYKEL. Ännu är det mer vinter än sommar här och cykeln får nog stå där den står någon vecka till. Målningens storlek är 55 cm bred, 46m cm hög. Målning nr 11 ("Småkvarn") placeras nu i Arkivet.

Jerker och Sandra 30.4.17

TAVLA 20

2017-04-08

kallar jag STORÖN, eftersom motivet är hämtat därifrån. Målningen påbörjades för flera år sedan. Storleken är 61 cm bred, 50 cm hög, olja. Tavla nummer 10, "Udden" har flyttats till Arkiv

Anna-Märta Henriksson, Storön

TAVLA nr 19

2017-04-04

har jag kallat MYR fritt efter naturen. Platsen är en bit öster om Töre i närheten av Tretjärnarna. Tavlans storlek är ca 61,5 cm bred och 50 cm hög, olja. Tavla nummer 9 har nu förts över till Arkivet.

STINA NORDAHL 30.4.17.

TAVLA nr 18

2017-03-28

blev klar igår, men då ville inte datorn samarbeta med mig. Tavlan heter "VÅR I ANDERSTJÄRNSSKOGEN"
Storleken är 73x60, olja. Tavla nummer 8, "Finska sidan" lägger jag nu i Arkivet

TAVLA nr 17

2017-03-13

kallar jag "Stenkoll". Det är den andra orienteringsmålningen. Storleken är ca 54,5 bred, 65,5 hög. Oljefärg som vanligt.
OK VARGEN, Kalix

 Målning nr 7 "På spaning" har nu förts över till Arkivet.

ARKIVET »
Leif Larsson Leif Larsson
Telefon: 070-683 40 47
Epost: leif@lars-son.se
BÖCKERNA E-SKRIFTER FÖRFATTAREN OM FÖRFATTARE ARTIKLAR KONTAKT NOVELLER