NILS GUSTAF ÅBERG var född 1826 i Luleå, femte barnet till krukmakaren JOHAN ÅBERG och hans hustru ESTER HANSDOTTER. 1833 varnades makarna av kyrkorådet för oenighet i äktenskapet. Två av Nils Gustafs bröder blev sjömän, Nils Gustaf blev skomakare.
KATARINA ELISABETH NILSDOTTER EK (senare NORDQVIST) var äldre, född 1817 i Svartbjörnsbyn, då ännu i Luleå församling (delning i Överluleå och Nederluleå skedde 1831). Föräldrarna hette Nils Johansson Ek och Brita Johansdotter Blomster, Måttsund. Katarina Elisabeth var äldsta barnet. I kyrkböckerna omnämns hon oftast som Kajsa Lisa Ek. Hon arbetade som piga i Luleå, bland annat hos kyrkvärden Claes Govenius.

NILS GUSTAF ÅBERG var 22 år gammal då han1848 som färdigutbildad skomakargesäll lämnade Luleå och flyttade till Nederkalix. Han hade gått i lära hos skomakarmästaren Carl Fredrik Holm, som från Stockholm 1838 kommit till Luleå som gesäll och snabbt blev stans framgångsrikaste skomakare med många anställda. Han var ursprungligen från Luleå, son till skepparen Peter Holm. Skomakarmästaren var humoristisk
och skojade gärna med sina kunder. Bl.a. erbjöd han "knarr på skorna" som något särskilt fint. Det kostade 25 öre extra. De som accepterade fick två tunna läderbitar med yttersidorna vända mot varandra mellan skons bindsula och yttersula. 

Samma år, 1848, flyttade KATARINA ELISABETH hem till Svartbjörnsbyn. Hemmet hade då övertagits av hennes bror Carl Johan, som tagit sig namnet Lindström. Troligen samtidigt som Katarina Elisabeth tog sig namnet Nordqvist sedan följde henne genom hela livet. Namnet Ek är troligen ett soldatnamn och lämnades av båda syskonen. I kyrkböckerna nämns Katarina Elisabeth som bondedotter.

I januari 1850 gifte sig Nils Gustaf Åberg och Katarina Elisabeth Nilsdotter Nordqvist. De var bosatta i Kalix kyrkstad, som då mest bestod av kyrkstugor, ett fåtal bondgårdar och några andra bostadshus. Paret fick bara ett barn, Gustaf, född 1850, men det uppmärksammades mycket. Inte mindre än 22 dopvittnen finns antecknade i Födelseboken. Bland dopvittnena nämns kronolänsman Johan Stolpe, skräddaren Svante Ridderstråle och skräddaren Johan Lundqvist i Vassen, alla med fru (namnen inte utskrivna). Prästen som förrättade dopet hette Jonas Kvant.

1866 flyttade familjen till Rolfs by (numera enbart Rolfs). I husförhörslängden för perioden 1860-1866 är yrkesbeteckningen skomakare överstruken för Nils Gustaf Åberg. Han var nu fjärdingsman. Det var en lägre polistjänst där innehavaren utsågs av sockenstämman, senare av kommunalstämman. Ursprungligen skulle det finnas en sådan polis för vart fjärde härad. Därav ordet fjärdingsman. Senare blev det en fjärdingsman för varje socken.
1870 står han även som ägare av Rolfs nr 2, ett jordbrukshemman. Nils Gustaf Åberg var således både fjärdingsman och bonde. Varje dag fick ha ta sig över Kalixälven antingen med färja, egen båt eller vintertid på den med ruskor markerade vintervägen. Någon bro fanns inte förrän 1930.

NILS GUSTAF ÅBERG var bara 51 år gammal då han omkom den ödesdigra natten den 9 november. Hustrun Katarina Elisabeth Nordqvist var 60 år och sonen Gustaf skulle fylla 27 år. Omedelbart efter faderns frånfälle kallades Gustaf för Bonden Gustaf Åberg, eftersom han var den ende arvingen. Familjen bodde kvar i Rolfs by till 1883. Något större intresse för jordbruk visade inte Gustaf. I Husförhörsboken 1879-1888 benämns han som häradstjänare och senare som vaktmästare. Han hade gift sig med Hanna Gustava Berggren, som varit piga i Kyrkstaden. Hon var född i Haparanda och 1883 flyttade familjen dit. Där tjänstgjorde Gustaf Åberg som tullvaktmästare.

Redan 1891 dog Gustaf Åberg endast 40 år gammal i lungsot. Hustrun Hanna Gustava dog 1901 då hon var 51 år. Dödsorsaken var blåskatarr.
Kvar fanns Katarina Elisabeth Nordqvist. Efter många stora sorger och personliga tragedier dog hon 1910, 93 år gammal. Då hittades hon den 28 december ihjälfrusen på landsvägen i Lappträsk. Det var 33 år efter maken Nils Gustaf Åbergs död. Vad hon gjorde i Lappträsk är okänt. Hon var vid den tiden åter skriven i Nederkalix. Lappträsk ligger långt ifrån både Haparanda och Nederkalix. I Dödboken uppges ålderdomssvaghet vara dödsorsaken.

Om  Nils Gustaf Åbergs och Katarina Elisabeth Nordqvists livsöden har jag utförligare berättat i artiklar både i Kalix Forskarförenings medlemstidning Kalix ForskarNytt och i Luleå forskarförenings medlemstidning.