BIRGIT ENGSTRÖM - brodös

             Birgit Engström

375 000 KORSSTYGN
Kan man protestera med broderade korsstygn mot hela det svenska domstolsväsendet och samtidigt bearbeta ett stort rättsövergrepp, ett rent justitiemord? BIRGIT ENGSTRÖM från Boden kan. Hon har broderat fem hela gardinlängder i en lång protest mot rättsväsendet. Varenda centimeter är täckta med hennes korsstygnsord. Samtidigt har hon bearbetat den frustration hon känt under alla år, eftersom varken hon och hennes bror eller någon av de andra fått någon upprättelse.
Allt hänger ihop med en rent farsartad spionrättegång, där det mesta som lades fram som bevis var rena fantasifostren hos huvudpersonen och där SÄPO villigt lät sig vilseledas (vilket tyvärr även upprepats senare.)
Det handlar från början om den så kallade storspionen Fritiof Enbom, född i Överluleå församling och verksam i Boden och i Bjurå i Råneå älvdal. I efterhand har det konstaterats att han med största sannolikhet hade alla kännetecken för en mytoman, dvs. en person som inte kan skilja på fantasi och verklighet. Det märkliga är att SÄPO och en stor del av rättsväsendet helt och hållet villigt godtog Enboms påståenden. 
Den 11 februari 1952 greps Fritiof Enbom av den svenska säkerhetspolisen och anklagades för spioneri för Sovjetunionens räkning. Detta skedde då kommunistskräcken i västvärlden, och i Sverige, var som störst. I USA drevs samtidigt en våldsam jakt på kommunister av senatorn Joseph McCarthy, som under sina tio år som senator anklagade än den ena än den andra i den amerikanska administrationen för att vara kom-munist. 1950 väckte det stor uppmärksamhet då McCarthy i ett tal i senaten påstod sig ha en lista på kommunister i det amerikanska utrikesdepartementet.
Men han lyckades aldrig bevisa något enda fall. 1954 fördömdes i stället hela hans verksamhet av senaten, för att han vanhedrat och dragit vanrykte över den.
I Sverige drevs anklagelserna mot Fritiof Enbom och resten av den s.k. Enbomsligan, som utgjordes av personer i Enboms närhet, av en åklagare som försökte leva upp till McCarthyismen. Enbom hade själv angett de flesta personer, som senare åtalades och dömdes. Det var grannar och bekanta. Åklagaren valde själv ut vad han ville tro på vare sig expertis hade samma uppfattning eller inte. Faktaunderlaget var lika löst som McCarthys. Konsekvent lyfte åklagaren fram alla bevis som kunde belasta Fritiof Enbom och de andra åtalade, och negligerade helt varje bevis som var till förmån de åtalade. Fritiof Enbom erkände allt som lades honom till last.
Han och en annan åtalad dömdes redan i juli 1952 till livstids fängelse och flera andra till olika långa fängelsestraff. Under kalla krigets kommunistskräck kan man kanske förstå det, men knappast slappheten i den juridiska behandlingen.
Att en stor spionhistoria där hemligheter i militärorten Boden och där anläggningar med militär anknytning längs järnvägen mellan Boden och Karungi lär ha avslöjats och sålts till Sovjetunionen, väckte naturligtvis mycket stor uppmärksamhet. Alla anordningar med någon som helst militär anknytning längs järnvägen från Boden och i närheten av Niemisel och Bjurå, där Enbom varit stationskarl hade avslöjats, påstods det.
Fritiof Enbom hade anknytning till kommunistpartiet, då han arbetat som journalist på den kommunistiska tidningen Norrskensflamman, som då skrevs och trycktes i Luleå. Från den tjänsten avskedades han. Innan han anställdes som journalist på Nfl var han stationskarl i Boden och Bjurå. Efter journalisttiden arbetade han som packare på Separator i Stockholm. Då han greps var han arbetslös.
Utredningar efteråt har visat att Fritiof Enbom troligen inte hade någon direktkontakt alls med Sovjetunionen. Det han och ”hans liga” avslöjat var dessutom tillgängligt i offentliga handlingar som det inte behövdes någon spion till. I många fall fanns inget verklighetsunderlag alls för de dokument som Enbom enligt åklagaren låtit Sovjetunionen ta del av. Enbom betraktas numera som en mytoman, dvs en person med sjuklig benägenhet att ljuga och hitta på, oftast för att framhäva sig själv.
Trots att detta blev allmänt känt har resning i flera av fallen inte beviljats. Högsta domstolen tar inte upp fallet.
Många oskyldiga, både familjer och enskilda personer, har fått lida under många år.
En av dem är BIRGIT ENGSTRÖM. Hon är dotter till Fingal Larsson, en av Fritiof Enboms arbetskamrater, som han angav och som också dömdes till fängelsestraff.  Han arbetade också vid järnvägen i Bjurå och avskedades omedelbart från sin tjänst och svartlistades av Statens Järnvägar.
Fingal Larsson var född i Avafors. Birgit var 12 år då fadern häktades och dömdes, brodern Rune några år äldre. Fingal Larsson bytte senare namn till Lennelid. Han dog 1992. Då hade han för länge sedan avtjänat sitt straff och bodde i Fällträsk.
Fritiof Enbom hade uppgett att han fått två värdefulla (spion)uppgifter från Fingal Larsson, vilka blev grunden till att denne dömdes. Det ena vara att han avslöjat hemliga kamouflerade vägar inom Kalixlinjen och planerade befästningar längs Råneälven. Enbom kunde dock vid rättegången inte komma ihåg att Fingal Larsson sagt var vägarna fanns och något befästningsarbete i Råne älvdal hade enligt militären inte varit aktuellt. Det andra var befästningar vid Sockenträsk. Där fanns INGA befästningar alls. Fingal hade berättat om gamla nedlagda befästningar vid Björkvattnet, där han och hans syskon lekt då de var små. Inte ens den radiosändare som Fingal Larsson velat köpa av Fritiof Enbom (till sina barn som var tekniskt intresserade) var i verkligheten något bevis för åklagaren. Apparaten fungerade inte och hade aldrig fungerat!
Händelserna i barndomen var svåra att bearbeta och att prata om. Det dröjde länge innan Birgit Engström kunde frigöra sig från dessa minnen så att hon kunde berätta om dem på något sätt. Hon tyckte mycket om
att brodera och det blev lösningen för henne.
Mer än 150 bonader har hon broderat, men inte förrän hon började brodera på gardinlängder ”befriades” hon. Efter 375 000 korsstygn och fem gardinlängder var hon klar med sin ”nedskrivna” historia om ”spionhistorien”, som hennes egen familj drogs in i. Den femte gardinen avslutas med det NEJ som Högsta domstolen gav 2009 efter den senaste resningsansökningen. Fingal Larsson/Lennelid var då död (1992).
Tomas Bresky fick höra talas om Birgits gardiner. Han skrev librettot till en musikteaterföreställning om Enbomaffären med utgångspunkt från flickan Birgits barndomsminnen och texten på hennes gardiner. Dessa fanns f.ö. med i scenografin i de föreställningar som de senaste somrarna gått för fulla hus i Boden och som gjort att Birgit känt att familjen blivit rentvådd.
Om Birgit Engström och hennes fem gardiner kan du läsa i en lite ovanlig historisk källa: tidningen HEMSLÖJDEN, som även tar upp andra kvinnor som använt sig av samma verktyg, då annat inte stått till buds. Nål och tråd ansågs ofarligt och typiskt kvinnligt varför det nonchalerades.
Källor: Olika böcker och tidningsartiklar om Fritiof Enbom samt tidningen HEMSLÖJDEN nr 6 2014.

« Tillbaka
AKTUELLT

MÅNADENS DIKT

2017-10-01

MOTVINDSGATAN

I stan finns två gator:
NAMNLÖSA GATAN
ner mot hamnen
där ingen vill bo

MOTVINDSGATAN
den långa som slingrar sig
runt alla kvarter
och där kallblåsten råder
är den andra,
den där ingen vill bo


Det här är den 40:e MÅNADENS DIKT. De 40 dikterna har fört en tillvaro i det tysta. Förmodligen har ingen läst dem. Ingen har i alla fall gett ett enda ord som kommentar till någon av dem. 40 är ett jämnt och bra antal att runda av med. Någon fler MÅNADENS DIKT blir det inte.

MÅNADENS DIKT

2017-09-01

KRÅKSÅNGEN

Det är inte
sången
som är det fina i
kråksången.
Det är att
sångarna
och sången
finns.

Det här är den 39:e dikten jag satt in som Månadens dikt sedan starten i juli 2014. En till kan det nog bli.
40 kan vara ett bra avslutningsantal.

SUCKEN

2017-02-13

Illustration till CHRISTIAN MORGENSTERNS dikt SUCKEN. Teckningen gjord efter Sven Nordqvist teckning i Poesi för högstadiet.

ARKIVET »
Leif Larsson Leif Larsson
Telefon: 070-683 40 47
Epost: leif@lars-son.se
BÖCKERNA E-SKRIFTER ARTIKLAR TAVLOR FÖRFATTAREN OM FÖRFATTARE KONTAKT NOVELLER