Slussen i Stockholm den 31 mars 1977. Klockan var 22.57. Erich Norbert Kröcher hade suttit och druckit öl på krogen Gyllene Prag vid Munkebergs torg. Han var sen och hade bråttom nerför trapporna från Munkebergstorget, för att hinna med 23-bussen ut mot Rinkeby. Från ett annat håll kom två andra män springande mot samma buss. Precis när Kröcher satte foten på trappsteget in till bussen, hoppade de två männen på honom. Båda hette Bosse. Den ena, som var Bo Beckman, grep tag i Kröchers högra handled, den andra greppade den vänstra. I samma snabba rörelse fick Bosse Beckman tag om kolven på den stora 9 mm-pistol, som de visste att Kröcher hade i byxlinningen och ryckte den till sig. De visste båda att Kröcher i sin axelremsväska hade minst ett vapen till och att både den och kameran han hade runt halsen kunde vara apterade med sprängmedel, som han kunde utlösa vid ett gripande. Därför rev den andre Bosse till sig väskan. Ett annat tips, som SÄPO hade, var att Kröcher kunde ha ”livvakter”, som vid ett gripande skulle börja skjuta. Om Kröcher blev skadad eller dödad skulle han bli martyr ”för saken”. Det skulle inte vara en bra utveckling.
 

Totalt överraskad och tillintetgjord låg den västtyske terroristen Erich Norbert Kröcher med ansiktet tryckt mot den vinterkalla betongen vid busshållplatsen. Någon skottlossning från befarade livvakter kom inte till polisernas lättnad. Den ene av poliserna skickade via radio direkt ut två ord: ”Ebba grön!”.  Fler polismän strömmade till, bland andra den spanare som suttit på krogen och haft Kröcher under uppsyn och skickat signalen till de två obeväpnade SÄPO-poliser, som grep Kröcher. Deras bästa vapen var ÖVERRASKNINGEN. Obeväpnade hade de varit för att om det blivit ett tumult, så skulle Kröcher inte få chansen att ta deras tjänstevapen.  Polisens Vw-buss körde fram och Kröcher släpades hastigt in i bussen oskadliggjord och fängslades. Ett nytt meddelande gick ut: ”Ebba packad”. Det betydde att den efterspanade mannen låg ihopbuntad i polisbussen. Det första betydde ”Operationen lyckad!”. Erich Norbert Kröcher var gripen. (Det är troligt att musikgruppen ”Ebba grön” tog sitt namn från det här polisingripandet.)

Händelserna kring Slussen gick fort. Polisinsatsen var snabbt avklarad efter lång tids spaning, men vårvinternattens aktiviteter upphörde inte för polisens del, fastän de lämnat Slussen. Istället ökade de. På morgonkulan ringde man från SÄPO till Stockholmspolisen och begärde handräckningshjälp för en stor samordnad aktion mot terroristmisstänkta i hela Stockholmsområdet. SÄPO möttes till en början av gapskratt. Det var ju den 1 april.

På morgonen klockan 06 slog polisen till i Rinkeby, Trollbäcken och på många andra ställen runt omkring i Stockholm. Mer än 60 personer hämtades in till förhör och många av dem rannsakades och dömdes.  Särskilt från ett hus i Trollbäcken greps många misstänkta. Den natten hade man haft en fest där, och många både utlänningar och svenskar greps - misstänkta för mycket allvarligare brott än att ha stört nattsömnen för grannar.

Västtysken Erich Norbert Kröcher greps som ledare för en mindre grupp med svenskar som planerat att inom kort genomföra en kidnappning av Anna-Greta Leijon. Genom SÄPO:s insats och gripandet av Kröcher förhindrades detta.

Bakgrunden till kidnappningsplanerna finns i Ockupationen av den Västtyska ambassaden den 24 april 1975. Den genomfördes av sex medlemmar ur Röda Arméfraktionen. Efter 12 timmar var den våldsamma ockupationen över. Ambassaden var sprängd, tre personer var döda, en terrorist och två ambassadtjänstemän bl.a. militärattachén Andreas von Mirbach. De fem överlevande terroristerna greps av polisen och utvisades till Väst-Tyskland där de senare dömdes till långa fängelsestraff. Politiskt ansvarig för utvisningen var dåvarande invandrarministern Anna-Greta Leijon.

Terroristernas planering av kidnappningen kallades Operation Leo (”leo” latin för ”lejon”). Ovetande om detta hade SÄPO en egen kod för operationen mot terroristerna. Det var Operation Löwe, tyska för ”lejon”. En gång berättade Bosse Beckman, att en bra spanare, en bra polis helt enkelt, måste kunna tänka som en kriminell, som en terrorist. I det här fallet tänkte man ganska lika.

Det var en av de svenska medlemmarna i gruppen, en ung kvinna som under några år i Stockholm bodde ihop med Norbert Kröcher, som kom med förslaget om kidnappningen av Anna-Greta Leijon. Kröcher, som bl.a. var medlem i 2-junirörelsen, råkade se en skymt av TV-nyheterna, då Anna-Greta Leijon meddelade att terroristerna skulle utvisas. Det var dagen efter den misslyckade ambassadockupationen, vars mål var att förmå den västtyska regeringen att frige 26 fängslade terrorister, däribland Andreas Baader och Ulrika Meinhof.  Kröcher började vifta med sin pistol och sa att han skulle kapa ett flygplan, för att frita de tyska ockupanterna. Mycket mer hände i det sammanhanget, men det som direkt berörde Anna-Greta Leijon, berodde på att Kröchers svenska fästmö föreslog att man skulle kidnappa Anna-Greta Leijon istället för att kapa ett plan.
 

Lite noterbart är att den unga kvinnans föräldrar hade sin sommarstuga nära Sala och både hon och Erich Norbert Kröcher besökte Sala flera gånger – Sala där Bo Beckman nu bor. Det var fästmön som även föreslog att Anna-Greta Leijon skulle sättas i den speciella lådan sedan hon tillfångatagits, inte i en mer likkistelik låda som Kröcher tänkt sig. När hon väl tillfångatagits skulle hon föras till ”Folkets fängelse” som fanns i ett hus på Söder i Stockholm. På den platsen hittade polisen sedan ett stort antal pistoler och rökgranater, 15 kilo dynamit, elektriska sprängkapslar, stubintråd och polisuniformer och så lådan som invandrarministern skulle transporteras i.

Säkerhetspolisen gjorde ännu ett betydelsefullt fynd. I den axelremsväska som Erich Norbert Kröcher hade på sig vid gripandet, hade han också en anteckningsbok med noggranna anteckningar över den planerade kidnappningen. Något som polisen kallade ”Kröchers terroristbibel” hittade man vid husrannsakan.  I den stod bl.a. ”Ingå aldrig i rutiner – då åker du fast!” berättar Bosse Beckman. Det misstaget gjorde Kröcher själv. Han tog 23.00-bussen två gånger.

Bosse Beckman är uppvuxen i KALIX, son till mejeristen (chefen för mejeriet) Arne Beckman och hans hustru Edith Beckman, den välkända skolkökslärarinnan (senare döptes tjänsten om till hushållslärare). Men samtliga Beckmans fem barn, varav Bosse är yngst, är födda i Hedenäset, Hietaniemi församling, dit Arne Beckman kom 1929. Där träffade han skolkökslärarinnan Edith Häggström, som fick sin första tjänst i Hedenäset 1932. De gifte sig vid midsommar 1933. 1946 flyttade familjen till Kalix, där familjen bodde i pappans tjänstebostad ovanpå mejeriet intill Kalixälven.

Bosse Beckman blev SÄPO-polis och senare chef, jag blev lärare. Våra yrkesval var lite slumpmässiga. För min del var det två gymnasiekamrater, som kom från A8 till mig på I19 och berättade att man kunde få tre dagars permission, för att tentera in på lärarutbildningen i Luleå.  För Bosses del var det hans syster, som i ett brev till honom då han läste på Folkhögskolan, skickade med en annons från Dagens Nyheter om polisutbildning. Sök, skrev hon. Så blev det. Bosse blev polis och jag lärare i svenska. Jag hade suttit på skolbänken, men Bosse var mer äventyrlig. Han hade varit sjöman.

Bosse gick först i ”Gamla skolan”, det som senare kallades Västra skolan i Kalix vid busstorget. Sedan i ”Nya skolan” (= Östra skolan) vid Furuvallen, innan han började på realskolan. Den fullföljde han inte utan praktiserade hos lotsen i Karlsborgsverken och vårterminen på Sjömansskolan i Göteborg. 16 år gammal mönstrade han på och gick till sjöss. Han blev befälselev på m/s Elgaren. Som 17-åring hade han redan sett Kapstaden i Syd-Afrika och den dag han fyllde 17 år låg fartyget i Durban. Med m/s Skogholm gick han på USA/Kanada och via de Stora sjöarna till Detroit och Chicago. Tredje fartyget var m/t Stora, en tanker, som
då var Sveriges största, 213 meter lång. Det blev flera resor till Kuwait via Suez-kanalen. På de senare fartygen var han lättmatros. Då han blev inkallad till värnpliktstjänst, var Flottan den självklara placeringen. Men på grund av kärleken begärde Bosse förflyttning till infanteriet och I19 i Boden. Sedan kom systerns brev, som ledde in Bosse till polisyrket.

I min släkt fanns ingen som var eller velat bli lärare. I Bo Beckmans släkt finns ingen annan polis. Det har inte heller funnits någon tidigare och ingen i de yngre generationerna har sökt sig in på den yrkesbanan. Däremot finns det gott om präster i släkten. Bosse skulle säkert ha kunnat bli en bra präst också, så orädd, handlingskraftig och medmänsklig som han är. För mig personligen är det en stor glädje att vi för mer än 50 år sedan hamnade på samma lucka på I19 i Boden.

2010 fyllde Bo Beckman 70 år. Uppmärksamhet kring hans person blev nu i medierna större än han räknat med. Men det hade börjat 3-4 år tidigare, då TV4 ringde och ville ha med honom i en programserie som hette ”123 saker som svenska folket bör veta”. Bosses första svar var att han inte hade något att berätta.  Poliser inom säkerhetspolisen har ett avtal att aldrig yppa något om sin verksamhet. TV4-reportern påstod att man fått klartecken av högsta ledningen inom polisen. Bosse kollade och så var det. Han fick berätta så mycket han ville. Det mesta hade ju redan kommit ut i en bok. Bosse fick klartecken av högste chefen inom SÄPO.

Det ledde till andra intervjuer och bl.a. blev han utnämnd till Salas egen Hamilton i Sala Allehanda, eftersom han är bosatt där. (Hamilton efter Jan Guillous hjälteagent.) Sedan ringde Tv4 Västmanland och gjorde ett ”Hemma-hos”, som sändes lokalt. Detta gick senare i Landet Runt. Därefter var det P4 Västmanland, som hade Bo Beckman som sin specielle måndagsgäst i direktsändning.

Som polis började Bo Beckman sin bana i Solna. Han var patrullerande polis, hundförare med hunden Arco, narkotikapolis med mera, innan han sökte sig över till säkerhetspolisen i Stockholm. Gripandet av Erich Norbert Kröcher var en av de aktioner Bosse Beckman deltog i. När det gäller andra händelser, som han kanske blir tillfrågad om, har han inga svar. Men kanske blir det en biografi någon gång i framtiden. Hoppas det.

Idag lever Bo Beckman ett mer stillsamt liv i Sala tillsammans med sambon Christina Olsson. Men ibland drar det i äventyrsnerven. Han är ägare till en stor motorcykel och tillhör Sala Silvertown. Tillsammans gör medlemmarna ibland långa turer. Naturligtvis är Sala Silvertowns ”hang around” till en ”högstatusklubb”, liksom många andra motorcykelklubbar. ”Hang around” till PRO, påpekar Bosse.

Publicerad i FORSKARNYTT, Kalix Släktforskarförenings medlemstidning, i nr 2011

  
 Källor:
Aftonbladet 27.6.2005
Dagens arbete nr 7/8 2005
Operation Leo (Wikipedia)
SvT regionala nyheter, Västmanland
Sveriges Radio, P4 Eftermiddag 24 maj 2011

       LEIF LARSSON
       E-post: leif@lars-son.se