Thorsten Jonsson föddes 1910 och dog 1950, bara 40 år gammal. Han konfirmerades på missionsinstitutet Johannelund i Stockholm, men hans kristna engagemang upphörde så småningom. Bibliska citat och predikanters ordvändningar finns det inte mycket av i hans böcker.

Mycket tidigt ville Thorsten Jonsson bli författare, men i sin ungdom var han ännu osäker om de egna resurserna och valde att gå vägen över journalistiken. Under sin yrkesmässiga tid var han journalist, kritiker, översättare och författare.

Efter att ha tagit en fil.kand. examen i Stockholm 1932 anställdes han på Umebladet. 1935 flyttade han till Stockholm och arbetade på tidskrifterna Frihet och Tiden. 1938-1942 var han redaktör för Bonniers konversationslexikon.
1943-1946 var Thorsten Jonsson Dagens Nyheters New York–korrespondent och därefter kulturredaktör på DN.

1937 gifte sig Thorsten Jonsson med Else Dahlberg (f. 1912). Hon var från Piteå, mycket litteraturintresserad men fick inte som en yngre och en äldre bror studera. Fån mitten av 1930-talet arbetade hon i en bokhandel på Hornsgatan i Stockholm.

THORSTEN JONSSON anses vara en av Sveriges absolut bästa novellister, men han debuterade med två diktsamlingar: Utflykt (1933) och Som ett träd (1938).
1939 gav han ut sin första novellsamling Som det brukar vara (noveller i norrländsk miljö) och 1941 den fascinerande och mycket uppskattade Fly till vatten och morgon.
Novellerna anknyter till autentiska kriminalfall, en del i norrländsk miljö, som Vinterstycke, den första novellen i boken, där en fjärdingsman ska hämta en dömd hembrännare till de fyra månaders fängelse som han dömts till. Platsen är någonstans i det allra kallaste inre Västerbotten, i byn Kvickträsk och hembrännaren Georg Filipsson vill minst av allt inställa sig för att avtjäna straffet. Det passar inte just då, är nästan det enda som den mycket fåordige mannen säger.

Om du bara ska läsa en enda novell i hela ditt liv så rekommenderar jag den novell som har samma namn som novellsamlingen, Fly till vatten och morgon. En ung man är på flykt undan något skrämmande. Han måste gå på barr, för att hans steg inte ska höras. Han vågar inte vända sig om och han har fått för sig att han måste komma fram till vatten. Hela tiden får läsaren antydningar och mycket diskreta pusselbitar. Det känns som om man förstår, men då novellen är slut vet man ändå inte vad den flyende har gjort och något svar på varför han skulle till vatten får man inte heller.

Författaren har mycket skickligt fått läsaren delaktig av den skrivna texten.

Två andra suveräna noveller i Fly till vatten och morgon är Ensam med en halv liter konjak och så Järnspisrum om den av sin kvinna svårt hunsade Albert, som det till slut brister för när hon tvingar honom att sopa upp socker som han spillt på golvet. Han gömmer henne i soffan i köket framför järnspisen och går sin väg. 

Thorsten Jonsson introducerade och översatte flera av de amerikanska moderna författarna som då var aktuella. Gemensamt är att de ganska slarvigt kallades ”de hårdkokta” på grund av det avskalade och antydande språk de använde, t.ex. Hemingway, Faulker, Steinbeck med flera. Kort sagt skulle man kunna beskriva de ”hårdkoktas” språk som att romanernas personer mejslas fram genom antydningar och genom det personerna gör och säger. Författaren ger inte något facit.

Alla tre av de ovan nämnda amerikanska författarna fick novellpriset i litteratur, Faulkner 1949, Hemingway 1954, Steinbeck 1962.

Thorsten Jonsson intervjuade bl.a. William Faulkner och var efter det övertygad om att denne skulle få Nobelpriset.
Thorsten Jonsson fick rätt men Faulkner hämtade inte priset förrän 1950, en kort tid efter det Thorsten Jonsson dött. På en middag dagen före Nobelfesten träffade Faulkner Thorsten Jonssons änka Else Jonsson och han blev blixtförälskad. De träffades ofta och brevväxlade flitigt. Mer än 60 brev från William Faulkner till Else Jonsson finns bevarade, men inget från Else till William. Han brände samtliga allt eftersom för att hans sjuka och alkoholiserade hustru inte skulle få tag i dem.

Thorsten Jonssons tredje novellsamling Dimman från havet kom ut postumt (1950).

Thorsten Jonsson gav ut en enda roman. Det var Konvoj (1947) som anses hålla samma höga klass som Fly till vatten och morgon. Tillsammans utgör de höjdpunkterna i Thorsten Jonssons författarskap.
Konvoj berättar om människorna ombord på ett fartyg på väg från Sverige till Amerika mitt under brinnande krig. På grund av det måste ett stort antal fartyg gå i konvoj med militärt skydd Hela tiden hotas de av tyskarnas flyg och tyska ubåtar. Olika människoöden skildras ungefär som i en kollektivroman.

Thorsten Jonssons böcker är inte många och de var länge svåra att få tag på. Under senare tid har de tryckts om och finns säkert i bokhandeln och i biblioteken.