PÄR LAGERKVIST var född i Växjö 1891, yngst av sju syskon. Han var den ende av dem som fick gå gymnasiet. Tidigare hade familjens ekonomi inte tillåtit detta för något av barnen. Inte för Pärs mycket begåvade bror Gunnar och inte heller för någon av de fem systrarna. Pappan Anders Lagerkvist var förman på en privat järnväg och både han och mamman, Hanna (eg.Johanna) Blad var ursprungligen av bondesläkt med stark gudstro. I Pär Lagerkvists hem fanns inga andra böcker än Bibeln, postillan och psalmboken. Naturligtvis betydde det en hel del för hans litterära utveckling, men han hade mycket svårt för den vanliga kristna tron. Gudsproblemet är ständigt återkommande hos honom. Det gäller i dikter, i romaner och i teaterpjäser.

Pär Lagerkvist hade avvikande åsikter också om språket och litteraturen. Han blev en djärv förnyare av poesi, prosakonst och dramatik. I en del litteraturhistorier kallas han för ”den förste modernisten”. Han debuterade 1912 med en novell som hette ”Människor”. Diktsamlingen Ångest (1916), som senare ansetts så betydelsefull fick en enda recension.  Trots detta blev den startpunken för en viktig linje inom litteraturen, expressionismen. Det är en litterär riktning som söker förklaringar i människans inre, i själens uppror. Bakgrunden är förstås krigens fasor, nöd och elände, vid tiden före, under och efter 1:a världskriget.

Många känner säkert igen hur den mest kända dikten i Ångest börjar. Den heter likadant som diktsamlingen.

 Ångest, ångest, är min arvedel
 min strupes sår
 mitt hjärtas skri i världen

Pär Lagerkvist ägande sig mycket åt det svenska språket. I sina romaner skriver han med en  precision och  enkelhet som är mycket tilltalande. I sin ungdom var han så radikal att han ville att hela skriftspråket skulle göras om och att man då skulle skriva precis som man talar. Under de åren ändrade han stavningen av sitt förnamn från Per till Pär. Även sedan han lämnat denna ytterlighetsvariant av skriftspråkets stavning behöll han Pär. Det är inte heller någon slump att han skriver efternamnet Lagerkvist utan q och u.

Senare skrev Pär Lagerkvist mycket innerliga och kärleksfulla dikter, bl.a. i diktsamlingen Hjärtats sånger. Bland de allra mest kända dikterna på svenska känner du säkert igen stroferna ur ett par dikter från en annan diktsamling. Väldigt många kan dem utantill:

 Det är vackrast när det skymmer.
 All den kärlek himlen rymmer
 ligger samlad i ett dunkelt ljus
 över jorden,
 över markens hus.
  (Från början på dikten ”Det är vackrast när det skymmer”)

      och
 Det kom ett brev om sommarsäd,
 om vinbärsbuskar, körsbärsträd,
 ett brev ifrån min gamla mor
 med skrift så darrhänt stor.
  (Från början på dikten ”Det kom ett brev”)
 
Pär Lagerkvists dramatik, både hans teaterpjäser och radiopjäser, har haft en mycket stor betydelse och många har spelats på teatrar utomlands. För de flesta av oss är det lättare att ta till sig och få tag i romanerna. Några är mycket kända. T.ex. Bödeln (1933) som är en uppgörelse med nazismen. Boken kom ut samma år som Hitler tog makten i Tyskland. Dvärgen (1944) skildrar ondskan i och bland människorna, personifierad i en liten elak och uppblåst dvärg i ett medeltida furstehov.

Kanske allra mest känd är Barabbas (1950), som handlar om den rövare på korset som enligt folkets önskan skulle friges istället för Jesus. Barabbas blev bokstavligen frälst från döden genom att Jesus tog hans plats. På något sätt blir Barabbas en troende, men inte på den kristna tron. Det låter kanske inte så spännande (?) men det är verkligen en fascinerande personskildring. Likadant är det i Sibyllan (1956), som handlar om den prästinnan i det antika templet i Delfi, till vilken både mäktiga furstar och vanliga människor ställer sina svåra frågor om livet. Hennes svar är oraklet i Delfis svar.

En nobelpristagare i litteratur brukar vara en författare som nästan ingen känner till och dessutom brukar hans/hennes böcker anses vara näst intill obegripliga för andra än litteraturvetarna. Så är det inte med Pär Lagerkvist. Hans böcker är mycket lättlästa. Man kan njuta av läsningen och ändå få en hel del att fundera över. Och det finns tunna böcker också, t.ex. Onda sagor, där en av novellerna heter ”Hissen som gick ner till Helvetet”; en annan heter ”Hjälten” och den handlar om en ung man som får 1 miljon kronor om han kastar sig ut från kyrktornet och slår ihjäl sig. ”Barabbas” är inte heller någon tjock bok.

Pär Lagerkvist var gift två gånger. Först med danskan Karen Sörensen (1918-1925). De fick dottern Elin, född 1918. Sedan med Elaine Sandels (1925-1974, då Pär Lagerkvist dog). I andra äktenskapet föddes tvillingarna Ulf och Bengt Lagerkvist (1926), den senare under många år en mycket framgångsrik TV-producent och regissör.

Pär Lagerkvist dog 1974, 83 år gammal. Hans barndom var trygg men inte lycklig. Pär var rädd för döden, att han själv skulle dö eller någon annan i hans omgivning. Denna ångest inför döden och livet påverkade honom under hela hans karriär som författare. Kanske var det därför han berättade om de döda/människorna som gick upp till Gud och frågade vad det egentligen var för mening med allt.
   
    LEIF LARSSON    
    Publicerad i Morajärvar´n 2008 och i Kalix Forskarnytt
    Porträtt-teckningen efter foto i Litteraturhistoria