HÖIJER, Björn-Erik

Björn-Erik Höijer
Vill du ha en fin läsupplevelse? Läs BJÖRN ERIK HÖIJERS "Mannen på myren". Sedan kan du fortsätta med andra böcker av Björn Erik Höijer. Han var mycket produktiv och skrev långt mer än 50 romaner och novellsamlingar. Därtill teaterpjäser, radioteater och ett par diktböcker. Under en stor del av sitt liv arbetade han som slöjdlärare i Malmberget.
 
Jag har inte alls läst alla Höijers böcker, men många. Om du vill göra bekantskap med Björn Erik Höijers böcker, rekommenderar jag särskilt två av hans böcker. Förutom ”Mannen på myren” (1957) är barndomsskildringen ”Martin går i gräset” (1950) mycket läsvärd. Den anses vara en av svensk litteraturs mest berömda och uppskattade barndomsskildringar.
 
”Mannen på myren” är lättläst. Avsätter du några timmar, då det regnar ute eller för all del i solskenet i hängmattan, så har du verkligen fått en annorlunda läsupplevelse. Det gäller både handlingen, personerna, byn och gudstron. Och språket kommer du att njuta av.

Björn Erik Höijer har verkligen slagit hammaren på spikskallen – inte så konstigt förresten, eftersom Björn Erik Höijer var utbildad slöjdlärare. Jag har ingen kännedom om hur människorna hade det i väglöst land i byar utanför Gällivare/Malmberget, inte vilka egenheter de hade. Inte vet jag heller något om de ekonomiska förutsättningarna, men jag har både vid den första läsningen och vid flera omläsningar haft mycket nöje av hur Björn Erik Höijer beskrivit allt detta.

Huvudpersonen, mannen på myren, heter Albert Eliasson. Både han och hans hustru är mer eller mindre utestängda från byagemenskapen i den lilla byn med 5 gårdar. De är de enda som inte är laestadianer. Albert är inte från byn. Han är någonstans ”från andra sidan banan” och han var inte laestadian. Därför godkändes han inte av byn. Och därför ansågs hustrun Helga leva i synd, då hon gifte sig med Albert, trots att hon var fosterdotter i storbondens familj. Symboliskt nog är Alberts och Helgas hus det enda som ligger lågt ner mot myren. De andra gårdarna ligger i en krans uppe på höjden.
I byn råder tystnad. ”Det syns, att här bor allvaret och stillheten. Och det är en ton som från en långsam laestadianpsalm över gårdarna.” (Enligt Helga).

En geograf som kommit för att studera byn och dess invånare hade blivit fast i byn på grund av dagsmejan. Det gick dåligt att färdas över den stora myren. Det geografen sett av byn och dess invånare fyllde honom med beundran och med fasa. Nånting så primitivt hade han aldrig kunna drömma sig. Nånting mera isolerat kunde inte tänkas i ett kulturland (bara 3 mil från civilisationen).
Från byn är det mer än 3 mil till stationen, 3 mil över en myr som verkar ändlös. Längre om man måste åka i en båge för att hålla kontakt med skogskanten. Det fick Albert lov att göra. Han hade åtagit sig att forsla hem det hö som byn nästan desperat behövde för sina kor. Själva ägde Albert och Helga bara en ko men de hade ingen ladugård. I nåder fick de ha kon i storbondens ladugård, naturligtvis mot att de arbetade för den förmånen. Därtill ville Albert reglera en skuld till bonden, genom att ensam ta hem allt hö till gårdarna.

Albert Eliasson har ingen häst. Det har storbonden men hästen lånas inte ut och Albert frågar inte heller. Det han har är sig själv och den kraft, seghet och envishet han äger, en mycket primitiv kälke som han gjort själv av ett par gamla skidor och en egentillverkad provisorisk dragsele. Dessutom behöver han bra skare att dra lasset på.
Det är skaren han väntat på och romanen börjar, då skaren äntligen ligger vit och hård som ett golv på myren. Albert Eliasson gör sig ingen brådska på morgonen. I byn gör man inte det. Stinsen på stationen, en sörlänning som vantrivs alldeles oerhört, håller länge ögonen på Albert då han kommer in till stationen efter flera mils vandring på myren. Han ser i fraktsedlarna att det är höknippor som Albert ska hämta, mycket hö. Sista dagen förstås, dom är sådana i byn. Hinner jag inte idag, så hinner jag i morgon. (Enligt stinsen).

Albert strosar långsamt runt i stationsbyggnaden som om han aldrig sett den förr. Stinsen blev mer och mer irriterad på detta tysta, obråttoma sätt. Då Albert till slut närmar sig biljettluckan, låtsas stinsen varken se eller höra.
På något sätt tycker stinsen i alla fall om Albert Eliasson. Han är alltid ensam, får ingen hjälp och begär ingen. Det är något nästan heroiskt över det arbete han utför i det tysta. Stinsen kan inte låta bli att tycka, att Albert den här gången tagit på sig en omöjlig uppgift. Men Albert har räknat ut det. Han har delat in avståndet mellan byn och stationen i tre delar. Han drar höet i etapper. En knippa en mil till det första upplaget, tillbaka till stationen, en ny knippa hö igen till etapplagret. Så höll han på hela natten medan skaren var fin. På dagen sov han.
Det var med oändlig vedermöda och många, många mils släpande på höet och med många motgångar, han till slut närmade sig byn. Kälkens ena skida gick sönder. Dragselen höll inte. Skaren blev sämre och sämre och på slutet drog han kälken på de smala snösträngarna som fanns kvar på myren. 

Sista upplaget gjorde han strax utanför byn bakom en dunge så att han inte syntes från gårdarna. Arbetet hade tagit mycket längre tid än vad han beräknat. En natt då han lämnat en höknippa bakom dungen, gick han hem. Han var ju så nära och han längtade oerhört efter Helga och barnen och att få sova i en säng. Han lyssnade bakom fönstret men huset var mycket tyst. Han gick inte in. Han ville vara klar med det arbete han åtagit sig.
Till slut stod han i dörren till sitt hus. Allt hö låg nu staplat i knippor på gårdsplanen framför ladugården. Bortåt 50 mil har han släpat hölasset. Men det var för sent. Katastrofen hade redan inträffat. Allt arbete var meningslöst, hur hårt och heroiskt det än var. Det som nu fanns kvar var två tomma händer och hål i pluskan.

När Albert och Helga till slut tar itu med det sista som måste göras gör de sällskap.
  De går tysta, säger ingenting. Tysta varelser tassar på tå i tyst by,
  Så värst tyst är det annars inte omkring dem: de går igenom fågelsång!
Så slutar romanen.
 
Björn Erik Höijer föddes i Malmberget den 14 mars 1907. Han dog i Uppsala den 10 februari 1996, nästan 90 år gammal. Han debuterade 33 år gammal år 1940 med en novellsamling som heter Grått berg. Det är realistiska berättelser om det hårda arbetet i gruvorna och den för många miserabla boendemiljön.

Björn Erik Höijer var en mycket produktiv författare. Eftersom han debuterade 1940 och skrev flera böcker under det decenniet blev han inplacerad i facket fyrtiotalister. Han var samtida med Stig Dagerman, Lars Ahlin och Sivar Arnér och tillsammans med dem räknades han till ”de fyra stora fyrtiotalisterna”.
Björn Erik Höijer placerades dessutom också in i ett annat fack - nyprovinsialismen. Då en författare mutar in en trakt, en provins eller ett landskap som han skriver mycket om, kallar litteraturvetarna detta för provinsialism. Björn Erik Höijers debut 1940 med novellsamlingen ”Grått berg” utspelas i ett ganska litet område av Sverige. Av den anledningen var han provinsialist. Ofta kallades han till och med ”ny-provinsialist”. ”Ny”, därför att detta att skriva om sin egen bygd nu än en gång återkom. Många hade gjort det tidigare, t.ex. Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding och många, många fler.
Det finns likheter med andra författare från norr – och stora olikheter.

Liksom Eyvind Johnsson, Otto Karl-Oskarsson, Helmer Grundström och Birger Vikström utnyttjade han det han visste mest om – den karga naturen, slitet för brödfödan, fattigdomen, religionens krav.
Men mycket var annorlunda med Björn Erik Höijer. Tidigt hade han liksom de andra författardrömmar, men han for inte iväg söderut. Han hamnade inte i de bohemiska Klarakvarteren i Stockholm som ung författare, som hoppades slå igenom – eller åtminstone kunna försörja sig nödtorftigt på sitt skrivande.

Björn Erik Höijer var född och uppvuxen i Malmberget. Då han 1950 flyttade, gjorde han det med hela sin familj. Det blev inte till Stockholm utan till Uppsala (med hustrun Clary Sylvia och barnen Kersti, Björn, Birgitta och Karin).
Björn Erik Höijer var son till folkskolläraren Karl Jakob Höijer. Denne var från Nora i Ångermanland. Modern var Johanna Granström från Vännäs i Västerbotten. Familjen hade tio barn. Björn Erik Höijer tog realexamen i Malmberget. Båda föräldrarna dog strax efteråt i cancer med några månaders mellanrum och Björn Erik Höijer fick då genom förmyndaren en elevplats vid LKAB:s snickarverkstad. Senare utbildade han sig till slöjdlärare vid Nääs slöjdseminarium utanför Göteborg. Som sådan arbetade han i Malmberget under många år parallellt med sitt skrivande.
 
Nästan allt han skrivit – och det är mycket – har anknytning till Malmberget, gruvan, järnvägen, den karga naturen, laestadianismen  - för och emot - och de tystlåtna, envisa, sega  och säregna människorna.
Björn Erik Höijers två första böcker var realistiska novellsamlingar (Grått berg,1940 och Stjärnklart, 1943). Den första romanen kom 1944. Den hette Bergfinken och året därpå fick han sitt litterära genombrott med romanen Parentation. Det är en mer psykologisk idéroman om en nykterhetskämpe.
 
Björn Erik Höijer skrev också dramatik, både för teaterscenen och för radioteatern. 1946 debuterade han som dramatiker med pjäsen Requiem. Den sattes upp på Helsingborgs stadsteater av ingen mindre än Ingmar Bergman. Mest omtalad är nog hans pjäs Isak Juntti hade många söner. Den hade sin premiär på Dramaten i Stockholm 1954 och har senare ofta spelats på anda teatrar.
Den handlar om en laestadiansk predikant som åkte omkring i byarna och predikade. Men det var inte bara andlig tröst han gav de tysta kvinnorna i ödebygden. Han efterlämnade många söner i stugorna. En annan uppgörelse med laestadianismen finns i romanen Djävulens kalsonger (så kallades fönstergardiner av laestadianerna). Den romanen handlar mycket om maktmissbruket hos predikanterna. Men den unga familjen, som vågar ha gardiner i fönstren,  bryter till slut med laestadianismen och flyttar från byn. Det första de gör är att fara till Jukkasjärvi kyrka för att se Bror Hjorts mäktiga altartavla, som väckt så mycken diskussion i vissa kretsar. Bror Hjort blev en nära vän till Björn Erik Höijer efter flyttningen till Uppsala.

Riktigt stort genomslag som författare fick Björn Erik Höijer med sin självbiografiska barndomsskildring Martin går i gräset, 1950. Den boken räknas som en av svensk litteraturs klassiska barndomsskildringar. Björn Erik Höijer återkom då och då till Martin Skoog (som han kallar sig i böckerna) i inte mindre än sammanlagt 7 självbiografiska romaner. Så mycket beröm som för Martin går i gräset fick inte de övriga, men jag tycker att särskilt den delen som heter Högsommar (1959) är mycket läsvärd. Den handlar om familjens sommar i moderns hemgård utanför Vännäs i Västerbotten.
Martin Skoog (Björn Erik Höijer) fick i Martin går i gräset reda på att han till hösten skulle få börja i skolan, fastän han bara var 6 år. Den sista sommaren innan skolans allvar börjar, blir Martin själv mer allvarlig. Han funderar mycket och han drömmer sig bort.  Det var spännande att leva men också svårare. I hans förr så trygga värld börjar stråk av farlighet tränga fram. Och de vuxnas värld oroar. Allt detta upplevde han nära intill gruvan i Malmberget.

En gata i Malmberget har uppkallats efter författaren: Höijers backe. Den ligger norr om Välkommaskolan, och är en avtagsväg till Bolagsvägen. (Såvida området inte rasat ner i gruvan).
 
   LEIF LARSSON
   Publicerad i Morajärvar´ n 2007
   Porträtt-teckningen efter foto i Litteraturhistoria

« Tillbaka
AKTUELLT

TAVLA nr 72

2018-11-26

VÅREN PÅ VÄG  kallar jag den här målningen. Motivet hämtat nära Anderstjärnsvägen i Kalix. Målningens storlek är 50 cm (bredd), 61 cm (höjd). Olja

TAVLA nr 71

2018-11-15

Denna höstbild kallar jag FALLFÄRDIG. Platsen ungefär mitt emot vägskälet till Björsbyn. Tavlans storlek är ca 55c bred, 46 cm hög. Olja.

TAVLA nr 70

2018-11-14

Den här målningen kallar jag STRANDKALLEN eller LANDKALLEN. Platsen är nära SLUSSEN i Kalix-Nyborg. Skissen gjordes ute på plats. Storleken är ca 46 x 38 cm. Olja

TAVLA nr 69

2018-11-09

Detta fjällmotiv kallar jag ÖRNFJÄLL eftersom man kan ana en örn ("örnens huvud med näbben syns i kanten på den branta ravinen"). Storlek ca 54 cm bred, 654 cm hög. Olja

TAVLA nr 67

2018-11-09

Tavlan kallar jag KALL MORGON 1. Storleken är ca 61 cm bred, 51 cm hög. Olja

TAVLA nr 68

2018-11-09

Målningen kallar jag KALIX ÄLV, BONDERSBYN. Storleken är ca 70cm bred, 50 cm hög. Olja.

TAVLA nr 65

2018-10-26

Tavlans namn: Ditåt. Tre kor. Storlek: ca 65 cm bred, ca 54 cm hög. Olja.

TAVLA nr 64

2018-10-24

Tavlans namn: Från Hindersön. Storleken: ca 61 cm bred, ca 50 cm hög. Olja

TAVLA NR 62

2018-10-14

Tavlans namn: MYRLAND. Storlek ca 65 cm bred, 54 cm hög. Olja.

Tavla nr 63

2018-10-14

Tavlan kallar jag Vid E10. På väg mot Björkliden. Olja.
Storlek: ca 61 cm bred, 50 cm hög.

TAVLA nr 61

2018-10-11

Första höstisen. Olja. Storlek ca 61 bred, 50 hög.

TAVLA nr 60

2018-09-26

KALIX ÄLV rinner upp någonstans i trakten av Kebnekaise. På väg till och från Kiruna passerar man älven cirka 1,5 mil söder om Svappavaara. Tavlan kallar jag KALIX ÄLV, LAPPEASUANTO. Storleken är ung. 65 cm bred, 55 cm hög. Olja

TAVLA nr 59

2018-09-10

Tavlan har jag kallat Sommarfönster. Storlek: bredd ca 51cm,höjd ca 61 cm.
ANN-CATRINE JANSSON, Luleå

 

TAVLA nr 58

2018-08-25

Målningen heter KVARNTRÄSKBÄCKENS SISTA BÅT. Storleken är 70X70. Olja

TAVLA nr 57

2018-08-17

Den här tavlan kallar jag DÄR INGEN BOR. Olja. Storleken är ungefär 65 cm x 54 cm.

TAVLA nr 56

2018-07-12

Tavlan kallar jag TRÄDET VID ÄLVEN. Storleken är ca 60x51cm, olja.
EVA NILSSON, Hallen, Östersund

TAVLA nr 55

2018-05-27

Tavlan kallar jag GLÄNTAN. Storleken är 61 cm bred, 50 cm hög. Olja.

TAVLA nr 54

2018-04-05

Den här målningen kallar jag SÖRFORSEN (precis ovanför Sörbron). Storleken är ungefär 73 cm (bred) och 60 cm (hög). Olja. raan.nu. April 2018.

TAVLA nr 53

2018-03-20

Tavlans namn: FORS (Saarikoski). Storlek: 54 cm bred, 65 cm hög. Olja

TAVLA nr 52

2018-03-06

Kor är nyfikna och brukar komma så fort jag närmar mig ett kostängsel. Den här målningen kallar jag "NU GÅR JAG HEM". Storleken är cirka 61 cm (bredd och 50 cm (höjd). Olja

TAVLA nr 51

2018-02-25

Höst. Tavlan heter HÖSTBÄCK. Storleken är ca 65 cm bred, 54 cm hög. Olja

TAVLA nr 49

2018-02-19

Vårvinterbild. Målningen kallar jag VÄGEN INÅT SKOGEN. Olja. Storleken är ungefär 61 cm bred, 50 cm hög.
Konstföreningen FENIX mars 2018

TAVLA nr 50

2018-02-19

Tavlan heter FROST. Storleken är ca 61 cm bred, 50 cm hög. Olja

STINA NORDAHL, Torsång

TAVLA nr 46

2018-01-21

"Gamla hästkrafter" heter denna målning. Storlek: Cirka 65 bred, 54 hög. Olja

TAVLA nr 45

2018-01-14

Målningen kallar jag BAKI BODA. Den är nummer 1 för 2018, olja. Storleken är ca 60,5 cm bred och 50 cm hög

TAVLA nr 44

2017-12-21

Tavlan kallar jag SNÖTÄCKE. Storleken är ungefär 61 x 50 cm, olja

JERKER ABRAHAMSSON, SANDRA HEDLUND, Luleå
December 2017

TAVLA nr 43

2017-12-15

Tavlan kallar jag SNÖLADOR. Storleken är ca 65 cm bred, 56 cm hög. Olja. Konstföreningen FENIX mars 2018

TAVLA nr 42

2017-12-03

Tavlan kallar jag BERGEBO. Storleken är ca 55x46, olja

ERIK NORDAHL, Torsång (december 2017)

TAVLA nr 41

2017-11-17

Målningen kallar jag ANN-BRITTS MYR. Färgerna lite bleka i elljus och blixt. Storleken är cirka 55 cm bred, 46 cm hög. Olja.

PER NORDAHL, Torsång
December 2017

TAVLA nr 40

2017-11-13

BLÅMÖRKER, ca 55 cm bred, 46 cm hög, olja

TAVLA nr 39

2017-10-28

Tavlan heter VÄNTAN. Storleken är 65 cm bred, 55 cm hög (cirka). Olja 

TAVLA nr 38

2017-10-21

 Den här tavlan har jag kallat HÖST. Storleken är ca 61 cm bred, 51 cm hög, olja
Erik Nordberg, Luleå

 

TAVLA nr 37

2017-10-13

Den här målningen kallar jag KONTROLL 12. Storleken är ca 60 cm bred, 42 cm hög. Olja.

Ylva Sjöstedt, Marieholm
Oktober 2017

TAVLA nr 36

2017-10-06

Denna målning kallar jag ÄNG. Storleken är 65 bred, 54 hög, olja. Som vanligt återges färgerna inte exakt i elbelysning.

Jerker A + Sandra H okt 2017

TAVLA nr 35

2017-10-02

Den här målningen kallar jag HAGEN. Storleken är 55cm bred, ca 46 hög, olja

Jerker Abrahamsson och Sandra Hedlund, Luleå, november 2017

MÅNADENS DIKT

2017-10-01

MOTVINDSGATAN

I stan finns två gator:
NAMNLÖSA GATAN
ner mot hamnen
där ingen vill bo

MOTVINDSGATAN
den långa som slingrar sig
runt alla kvarter
och där kallblåsten råder
är den andra,
den där ingen vill bo


Det här är den 40:e MÅNADENS DIKT. De 40 dikterna har fört en tillvaro i det tysta. Förmodligen har ingen läst dem. Ingen har i alla fall gett ett enda ord som kommentar till någon av dem. 40 är ett jämnt och bra antal att runda av med. Någon fler MÅNADENS DIKT blir det inte.

TAVLA nr 33

2017-09-22

Oljemålning MARTIN

Martin Sjöstedt, Marieholm
Oktober 2017

TAVLA nr 34

2017-09-22

Lulefjärden, olja, storlek: bred ca 60,5 cm, höjd ca 49 cm

TAVLA nr 32

2017-09-04

Den här tavlan heter FRUKT. Storlek: ca 41 cm bred, ca 33,5 cm hög. Olja. Färgerna svåra att få exakta.

TAVLA nr 31

2017-09-01

Kaffepetter i Drängstugan, olja, bredd 48 cm, höjd 44 cm

MÅNADENS DIKT

2017-09-01

KRÅKSÅNGEN

Det är inte
sången
som är det fina i
kråksången.
Det är att
sångarna
och sången
finns.

Det här är den 39:e dikten jag satt in som Månadens dikt sedan starten i juli 2014. En till kan det nog bli.
40 kan vara ett bra avslutningsantal.

TAVLA nr 30

2017-08-11

Motivet är från Island. KAJPLATS kallar jag den. Bredden ca 45 cm, höjden ca 55 cm. Tavla nr 16 ANTON placeras nu i Arkivet

TAVLA nr 29

2017-08-05

Den här heter BÅTPLATYS, olja, ca 73 x 60. Tavla nr 15 placeras nu i ARKIV

YLVA och MARTIN SJÖSTEDT, Marieholm

TAVLA nr 28

2017-07-22

STRANDEN. Storlek bredd ca 73, höjd cirka 60, olja. Tavla nr 14 BLÅ LASTBIL förs nu över till ARKIVET
ANN-CATRINE JANSSON, Luleå

TAVLA nr 27

2017-07-14

kallar jag STENSKOG. (En brand i en skog) Tavlans storlek är ca 55 cm bred, 46 cm hög, olja

TAVLA nr 26

2017-06-26

Den här kallar jag STORM. Storleken är ca 73 cm (bredd) x  60 cm (höjd). Olja. Motivet är från Kalix skärgård

Ingrid Sjöstedt, STAFFANSTORP

TAVLA nr 25

2017-06-21

Det har varit lite trögt ett tag. Många målningar är på gång. Nu blev VINDFLÖJEL I SKÄRGÅRDEN klar.
Storleken är 41 cm bred, 35 cm hög

TAVLA nr 24

2017-05-18

Den här målningen från fjällvärlden kallar jag UPPRINNELSE. Storleken är ca 65 cm bred, 55 cm hög. Oljemålning. Tavla nr 13 FORS flyttas nu över till Arkiv.

YLVA OCH MARTIN SJÖSTEDT, Marieholm

 

TAVLA nr 23

2017-04-28

BLEKINGE 84 kallar jag den här tavlan - den tredje jag gjort "från början" sedan jag började måla igen hösten 2016.Storleken är 53,5 cm bred, 65 cm hög. Det var svårt att i befintligt ljus på färgerna att stämma vid fotograferingen.

OK VARGEN, Kalix
Tavla nr 13, FORS, placeras i Arkiv.

TAVLA nr 22

2017-04-15

har jag kallat VASSBÅT. Storleken är ca 61 cm bred, 50 cm hög, olja. Målning nummer 12 "Fönster mot sjön" placeras nu i Arkiv. 

TAVLA nr 21

2017-04-10

Den här målningen kallar jag VINTERCYKEL. Ännu är det mer vinter än sommar här och cykeln får nog stå där den står någon vecka till. Målningens storlek är 55 cm bred, 46m cm hög. Målning nr 11 ("Småkvarn") placeras nu i Arkivet.

Jerker och Sandra 30.4.17

TAVLA 20

2017-04-08

kallar jag STORÖN, eftersom motivet är hämtat därifrån. Målningen påbörjades för flera år sedan. Storleken är 61 cm bred, 50 cm hög, olja. Tavla nummer 10, "Udden" har flyttats till Arkiv

Anna-Märta Henriksson, Storön

TAVLA nr 19

2017-04-04

har jag kallat MYR fritt efter naturen. Platsen är en bit öster om Töre i närheten av Tretjärnarna. Tavlans storlek är ca 61,5 cm bred och 50 cm hög, olja. Tavla nummer 9 har nu förts över till Arkivet.

STINA NORDAHL 30.4.17.

TAVLA nr 18

2017-03-28

blev klar igår, men då ville inte datorn samarbeta med mig. Tavlan heter "VÅR I ANDERSTJÄRNSSKOGEN"
Storleken är 73x60, olja. Tavla nummer 8, "Finska sidan" lägger jag nu i Arkivet

TAVLA nr 17

2017-03-13

kallar jag "Stenkoll". Det är den andra orienteringsmålningen. Storleken är ca 54,5 bred, 65,5 hög. Oljefärg som vanligt.
OK VARGEN, Kalix

 Målning nr 7 "På spaning" har nu förts över till Arkivet.

ARKIVET »
Leif Larsson Leif Larsson
Telefon: 070-683 40 47
Epost: leif@lars-son.se
BÖCKERNA E-SKRIFTER FÖRFATTAREN OM FÖRFATTARE ARTIKLAR KONTAKT NOVELLER