TOIVO KORPELA - korpelarörelsen
        ToivoKorpela

           TOIVO KORPELA och KORPELARÖRELSEN

Den här lokala och extrema väckelserörelsen bland laestadianer i Pajala och Kiruna fick sitt namn efter predikanten Toivo Korpela. Korpelarörelsen genomgick flera olika faser och de extrema delarna med den himmelska arken och med sexualorgierna och supandet och svärandet har ingenting med Toivo Korpela att göra. Då hade denne finske predikant för länge sedan återvänt till Finland.
Korpelarörelsen med sina mycket egna tolkningar av Bibeln och av Guds budskap ligger långt ifrån laestadianismen.

Toivo Korpela var född år 1900, död 1963. Han var från byn Ähtäri, som ligger 15 mil österut från Vasa på väg mot Jyväskylä. Där hade han tillsammans med en bror ett litet jordbruk, men under många år livnärde han sig som predikant. 1929 blev han utesluten från sin laestadianska församling, men det var inte på grund av några extrema nyheter av den typ som senare karakteriserade korpelarörelsen. Istället berodde det på att han fortsatte att predika ensam, mot församlingens regler, som fastställt att en ung predikant alltid skulle ha en äldre (och vägledande) predikant med på alla möten. Ungefär samtidigt åkte han till Sverige och började predika i byarna runt Pajala.

Toivo Korpela var mycket bibelkunnig och drog mycket folk till sina möten. 1934 reste han plötsligt hem till Finland. 1935 återvände han en kort tid, men han kunde inte acceptera profetiorna om den himmelska arken och andra ytterlighetstankar. Då han för andra gången åkte tillbaka till Finland återkom han inte mer till Tornedalen.
Istället var det andra som tog över ledningen. De kallades Första profeten och Andra profeten och under en kort tid ända ner till 5:e och 6:e profeten. 3:e profeten kallades Moses, kanske för hans yviga skägg. På slutet hade Förste profeten utmanövrerat de andra och utsett sig själv som den som ”verkade i stället för Jesus”. Även en kvinna som kallades Profetissan hade stor del i det som kom att hända och som slutade i en rättegång 1939 med att flera av de ledande personerna dömdes till fängelsestraff, medan andra sattes in på sinnessjukhuset i Piteå. Som mest hade rörelsen åtminstone 300 medlemmar. Mest var det omkring Pajala, men korpelarörelsen hade även ett mindre antal anhängare i Kiruna och i Karesuando. En enda fanns i Finland nära svenska gränsen.

Det mesta som berättas om korpelarörelsen bygger på anekdoter och på versioner i andra hand (i bästa fall) men oftare i tredje, fjärde eller femte hand. En enda vetenskaplig undersökning av korpelarörelsen har gjorts. Lennart Lundmark vid Historiska institutionen vid Umeå universitet har i avhandlingen Prost och profetia (1985) undersökt hur det verkligen förhöll sig. Han har dels använt sig av rättegångsprotokollen från 1939, men också många utlåtanden av provinsialläkarna och läkarna vid sinnessjukhuset i Piteå. Dessutom många polisrapporter. Han har också läst igenom dagstidningarnas rapporter, men många artiklar visade sig vara okritiska och sanningen bakom påståendena hade inte undersökts.

Jag har för dessa rader läst Lundmarks bok och den artikelserie som Lennart Eldebrink skrev i NSD 1978. Jag har också läst igenom Henning och Ernst Sjöströms bok ”Silverarken”. Den är lättläst men enligt Lundmark vidarebefordrar den okritiskt de allra grövsta skrönorna. Boken anses vara spektakulär. Samtidigt var det för både journalister och forskare svårt att intervjua före detta anhängare till rörelsen.

Det man (genom anekdoterna och ”folks prat” ) mest känner till är historien om ”silverarken”, som Gud skulle skicka ner till de troende och hämta upp dem till himlen. Det andra var de sexuella orgierna som lär ha förekommit.
Dessa båda inslag i rörelsen har alltså ingenting med predikanten Korpela att göra. Han deltog vid ett möte med rörelsens senare ledare där frågan diskuterades. Korpela kunde  inte acceptera tankegångarna och bröt definitivt med sina tidigare anhängare.

Allt detta började egentligen med en ny bibelöversättning till finska, som gällde från 1.1. 1934. Bokstavstroende kan sällan förlika sig med en ny översättning. Där översättningarna skiljer sig åt måste antingen den gamla eller den nya versionen vara fel. Oftast menade man att den nya var fel. Många laestadianer var bokstavstroende och många var mycket bibelkunniga.

Korpelarörelsens dåvarande ledare sade sig ha haft en drömsyn som kallade den nya finska bibelöversättningen ”förödelsens styggelse”. Det är ett citat från Daniels bok i Gamla testamentet, som anger att domedagen skulle komma 1335 dagar därefter. Eftersom bibelöversättningen kom ut 1 januari 1934 skulle domedagen inträffa den 24 juli 1937.

De bibelkunniga profeterna inom korpelarörelsen fann citat till nästan allt de ville. I Uppenbarelseboken nämns att ”när tiden är inne ska Guds röst höras från himlen och han ska säga: Kommen hit upp! Och Guds tempel i himlen ska öppnas och hans förbundsark ska bli synlig…”

Nu kanske profeterna i alla fall tolkades fel, eftersom ordet ark inte bara avser en stor båt, som Noaks ark, utan i Bibel är ”förbundsarken” ett skrin, en låda, där heliga ting förvaras. Under t.ex. den tid på 40 år, då Moses vandrade genom Sinaiöknen med israelerna på flykt undan egyptierna, bars förbundsarken hela tiden med och den förvarades då de stannade i ett särskilt tält.
Men talet om ark kopplades ihop med hämtningen på domedagen. Datum ändrades flera gånger. Då den himmelska arken inte kom på utsatt datum flyttades ankomstdagen fram.
I rörelsens slutskede förklarade Förste profeten att han ensam var ledare. Han var Kristus för anhängarna. Han kunde bestämma allt. I Bibeln läste han att Jesus förvandlade vatten till vin.  Därför skulle hembränning vara tillåtet.

Människor gjorde sig beredda att följa arken. Samanlagt 666 personer skulle (enligt Bibeln) få följa med. Många sålde eller gav bort sina gårdar och sina djur. Bankböcker och annan egendom gavs också bort. En del brydde sig inte om att så, eftersom de skulle åka till himlen med arken. Men arken kom inte. Förste profetens ställning försvagades. I takt med det blev hans alkoholkonsumtion allt större.
Han fick nya uppenbarelser. Det var den ”fria samlevnaden”. Det sexuella samlivet inom rörelsen skulle vara helt fritt, men inte gentemot någon utanför rörelsen. Det var förbjudet. Bibelställen för fri samlevnad fanns att referera till. Bl.a. månggifte som förekom. Enligt Lennart Lundmark är denna del den kanske mest överdrivna i tidningsrapporter och i enskildas berättelser. Men otukt förekom och minderåriga flickor blev gravida. 5 män åtalades för otukt, däribland Förste profeten. Han påstod vid rättegången 1939 att han under det sista året haft samlag med 30 kvinnor, mest unga kvinnor. Sin egen hustru ville han dock behålla för sig själv. Han var dock Förste profeten och bestämde. Hon var förmodligen i så all den enda inom sekten som inte fick välja den fria samlevnaden.

Våldsamma mötessammankomster med mycket sprit, en del sexuella övergrepp och det som kallades kamningsakter (det var könshåren, som kammades), hoppande och skrikande och ständigt svärande väckte stor anstöt hos den del av befolkningen som inte anslöt sig till korpelarörelsen. Man svor bort allt ont och skickade det till Djävulen, och de som inte tillhörde sekten ansågs tillhöra Djävulen. Polis och läkare och barnavårdsmyndigheterna fick rycka ut allt oftare efter 1937. Många barn omhändertogs av myndigheterna för att skyddas.

Korpelarörelsen hade ganska säkert åtminstone 300 medlemmar, troligen fler. Vid rättegångarna, som följde 1939 förhördes 118 personer, ungefär lika många män som kvinnor. 45 dömdes till dagsböter. Förste profeten straffriförklarades på grund av alkoholrelaterad sinnessjukdom. Han vistades många år på sinnessjukhuset i Piteå. Många andra fördes också dit under olika skeden, mest i slutet. Läkarna bedömde en del som sjuka men de flesta friskförklarades efter undersökning. En del blev kvar en tid för att lugna ner stämningarna i byarna.
Hur kunde då en laestadiansk rörelse utvecklas till en sådan ytterlighetsrörelse som korpelarörelsen blev? Varken religiösa eller politiska rörelser uppstår i tomma intet. Laestadianismen som dominerat bygden var i princip opolitisk. Nu hotades den starkt av den snabbt framväxande kommunismen. Det ekonomiska läget i landet och på landsbygden var mycket svårt under 1930-talet. Arbetslösheten var stor liksom fattigdomen och hopplösheten. Krig hotade ute i världen. Hela den invanda världen höll på att falla sönder. Korpelarörelsens anhängare knöt hela sin tillvaro till hoppet att en gudomlig makt skulle krossa det hotfulla och eländiga tillståndet i världen och skapa en stabil och evig ordning. Det är en förklaring till att de lät sig ledas av förkunnarnas märkliga uppenbarelser.
 
Publicerad i Morajärvar´n, juni 2008
och i Lulebygdens Forskarförenings medlemstidning, september 2010
    LEIF LARSSON
    Porträtt-teckningen efter bild i Norrländsk uppslagsbok


          
 

« Tillbaka
AKTUELLT

MÅNADENS DIKT

2017-10-01

MOTVINDSGATAN

I stan finns två gator:
NAMNLÖSA GATAN
ner mot hamnen
där ingen vill bo

MOTVINDSGATAN
den långa som slingrar sig
runt alla kvarter
och där kallblåsten råder
är den andra,
den där ingen vill bo


Det här är den 40:e MÅNADENS DIKT. De 40 dikterna har fört en tillvaro i det tysta. Förmodligen har ingen läst dem. Ingen har i alla fall gett ett enda ord som kommentar till någon av dem. 40 är ett jämnt och bra antal att runda av med. Någon fler MÅNADENS DIKT blir det inte.

MÅNADENS DIKT

2017-09-01

KRÅKSÅNGEN

Det är inte
sången
som är det fina i
kråksången.
Det är att
sångarna
och sången
finns.

Det här är den 39:e dikten jag satt in som Månadens dikt sedan starten i juli 2014. En till kan det nog bli.
40 kan vara ett bra avslutningsantal.

SUCKEN

2017-02-13

Illustration till CHRISTIAN MORGENSTERNS dikt SUCKEN. Teckningen gjord efter Sven Nordqvist teckning i Poesi för högstadiet.

ARKIVET »
Leif Larsson Leif Larsson
Telefon: 070-683 40 47
Epost: leif@lars-son.se
BÖCKERNA E-SKRIFTER ARTIKLAR TAVLOR FÖRFATTAREN OM FÖRFATTARE KONTAKT NOVELLER