BOSTRÖM, Helga

HELGA BOSTRÖM
Alla har vi olika livsöden. Alla har vi varit med om sådant som ingen annan varit med om i stort eller i smått. Några människoöden uppmärksammas mer än andras.


VERNER BOSTRÖM har jag skrivit om tidigare i Kalix Forskar Nytt. Hans öde som människa och som poet var unikt – och han bodde ensligt och primitivt.  Typiskt tycker vi kanske när det gäller en diktare. Långt efter sin död har han gång på gång lyfts fram av litteraturkännare och intresset för hans person och hans dikter tycks ständigt tillta. Det skrivs mycket om honom och många analyser har gjorts av hans egensinniga dikter, som om och om igen upprepar och varierar samma ord och uttryck från det minimala ordförråd som han använde i sina dikter.
HELGA BOSTRÖM var Verner Boströms yngre syster.

Hon debuterade som författare ett år före brodern Verner. 1964 gav hon ut en samling dikter med titeln DIKTER. Det var en titel som många poeter använde på den tiden. Helga hade samma titel på alla sina tre diktsamlingar med tillägget 2:a och 3:e samlingen. Verner Boström publicerade diktböcker i rask följd under åren 1965 till 1972. Som mest var det 6 dikthäften 1968. Helga gav ut sina böcker under längre tid. Hon skrev inte heller lika många dikter och inte lika många böcker som sin bror. Det är mycket troligt att det var Helga Boström som inspirerade brodern att skriva dikter och att låta trycka och ge ut dem. 
Verner Boströms 21 böcker trycktes alla på Haparanda-Tornedalens Tryckeri. På samma ställe trycktes även Helga Boströms tredje diktsamling (1976). De två första trycktes på Accidenstryckeriet i Piteå (1964 och 1970).
I min förra artikel skrev jag att det var oklart hur många barn Kristoffer Boström och Brita Josefina Åström fick. Uppgifterna i de litterära källorna varierade mellan fem och åtta. En snabb egen kontroll visade då att det var åtminstone 5. Så osäkra uppgifter irriterar alltid en släktforskare. Nu har jag hittat att det var åtta barn i familjen. Äldst var Maria Augusta f. 4.1. 1893. Hon dog 3.4. 1894 drygt 1 år gammal. Näst äldst var sonen Nils Johan f. 19.2. 1894, död 19.5. 1916, 22 år gammal. Dessa två barn föddes i Bodträsk, Nederkalix, i Kristoffer Boströms hemgård, som senare övertogs av en bror.
4.10 1895 flyttade familjen till Haukijärvi norr om Lappträsk i Karl Gustavs församling. Här föddes Verner 1896, Kristoffer Emanuel 1897 och Elin Maria f. 14.8 1900. Hon dog bara 7 dagar gammal. Sedan följde Erik Anton f. 1902, Axel Manfred f. 1904 och slutligen Helga Emilia f. 21.1. 1907.
Kristoffer Boström dog i Haukijärvi av bukhinneinflammation den 31.3. 1911. Helga var då bara 4 år, äldsta brodern Nils Johan var 17 år, Verner 15. Från den dagen fick mamman Brita Josefina och barnen klara sig själva.
HELGA BOSTRÖM var ett begåvat barn. Då hon började skolan i Lappträsk konstaterade läraren att hon var så duktig att hon nästan omgående fick flytta upp till andra årskursen. Då den obligatoriska skolgången var slut, ville lärarna i Lappträsk att Helga skulle ”kostas på” och få studera vidare. På något sätt ”konstrade mamma till det och jag kom in på seminariet i Haparanda”, skriver Helga själv. 21 år gammal var hon färdig småskolelärarinna. Det var svårt att få en fast tjänst någonstans. Mest var det korta vikariat och däremellan en del arbeten som piga. Väntan på en tjänst blev alltför lång. Helga var känslig för motgångar och orättvisor och hon tyckte att andra helt orättvist fick gå före henne vid tillsättande av tjänster. Hon började grubbla på det förhållandet och började undra vad Gud egentligen ville med hennes liv. I ”den rätta stunden ska han hjälpa mig”, skriver hon själv. Någon lärarinnetjänst fick hon inte, men hon behöll ändå sin starka tro.
Då Helga hade det som svårast, sökte hon sig till det kapellet i Lappträsk med sin oro och sina tvivel. Det blev en negativ vändpunkt i hennes liv och många, många år av tvångsmässig vård på institution blev följden. Joel Berglund har i Piteåbygdens Fornminnesförenings årsbok 1988 tecknat ett porträtt av Helga Boström som han kände väl. Helgas vittnesbörd i kapellet tyddes av församlingen så att hon förnekade Herren. Det var snudd på gudsförnekelse. Istället för att få det stöd och de svar hon sökte fördömdes och försköts hon. Till att börja med ville man sätta in henne på kommunens ålderdomshem bland gamla och senila, ”för att vila”. Församlingens dom var hård. Stämpeln satt kvar mycket länge. Hon var 28 år när hon fick lämna ålderdomshemmet.

Efter en kort tid i hemmet i Haukijärvi blev hon på nytt omhändertagen. Så här skrev hon själv.

”Nu kommer de, jag hör bjällerklang. De har varit här förut tre gånger. Jag har en kall bostad och bor för mig själv. Det är två hästar med slädar och tre poliser. Den ena har jag undervisat i seminariets övningsskola. De besöker först min bror (Verner) i mangårdsbyggnaden. Jag förstår att de är ute efter mig.”

Helga gjorde inget motstånd. Man sa henne att de skulle åka till Boden med henne, men då de kom fram var de i Piteå utanför det stora sjukhuset. Det skulle dröja 35 år (!) innan Helga Boström fick tillfälle att återse sin hembygd. Sjukhuset var stort och låg vackert beläget vid Piteälven men varken finanser eller bemanning räckte till. Någon vård blev det inte utan enbart förvaring. Medicinska kunskaper och resurser var inte tillräckliga och möjligheterna att verkligen hjälpa en sjuk människa var under lång tid inte stora. Inlåsning och övervakning gällde. I sin mycket korta (7 sidor) självbiografiska berättelse med namnet Fångad, berättar Helga om hur det kunde gå till. Om hon påpekade misshälligheter eller personalen inte var nöjd med henne blev hon omedelbart omplacerad till en sämre avdelning med sjukare människor, ibland inlåst i en cell så gott som utan möbler.

Särskilt hemsk upplevde Helga elchockbehandlingarna, då de introducerades i behandlingen. Många patienter fick kramper och blev medvetslösa. Helga upplevde att hon som alltid haft bra minne fick det mycket försämrat. Så fortgick det. Ibland när personalen ansåg att hon varit anpasslig fick hon frigång på sjukhusets tomt men vid minsta förseelse eller påpekande om något placerades hon på den ena sämre avdelningen efter den andra. Hon blev satt i bälte och bunden vid sängen. Då hon hjälpte till med trädgårdsarbete och bad om andra skor eftersom hon fick skavsår, fick hon istället en ”sinnessjukspruta”, som hon kallar medicineringen. Då hon bad om en varmare mössa, när hon räfsade skräp ute, blev hennes frigång indragen.

Helga Boström började skriva och måla under stort motstånd från personalen. Hennes färger och pennor låstes in och hon fick ibland bara ha dem en kort stund. Så småningom kom den nya behandlingen in med terapi, dvs. måla och skriva. Helga hade påbörjat detta långt innan sjukhusens ledning insåg fördelen med det. Hon hade flera utställningar med sina tavlor och fick där också sälja sina böcker.
Den första riktiga utställningen med 30-talet verk i pastell, olja, tusch och kol hade hon 1972 i gamla överläkarbostaden. Hon lär ha fått beröm i pressen och verk av Helga Boström finns på ”det stora Sveriges Radiokomplexet”, hemma hos skådespelaren Per Oskarsson (kanske försvunnet i branden) och även på kyrkans stiftsgård i Skellefteå. Även i privata hem finns hennes alster.
I alla färger prunkar paletten                                                                 
och himlavalvet över konstnären sig välver
över sjöar, floder, åkrar och hus
 och ängens blomster ett vackert konstverk
som aldrig vissna och dö.

I sina dikter har hon alltid en ljus ton när hon skriver om den vänliga personalen. Inte förrän hon skriver på prosa i sin självbiografi kommer den starka kritiken fram. Till och med när hon blivit utskriven från sjukhuset och hon bad att få slippa medicineringen, förvägrades hon detta. ”Jag är troende och enligt Guds ord kan det ej skada mig även om jag blir tvingad att äta dödande gift. Men det är deprimerande att äta sinnessjukmedicin då man är frisk”, skriver hon i sin självbiografi Fångad.

Efter mycket lång tid kom hon först till ett mänskligare boende i Öjebyn och fick eget rum. Till slut fick hon flytta till Solbackens ålderdomshem i Haparanda, som hon kallade att komma hem. Hela sitt liv hade Helga Boström kämpat mot mentalsjukhusets inlås-ningsmetodik med hjälp av konstnärlig verksamhet, diktande och målande. Hela tiden betraktade hon sig själv som oskyldigt inspärrad och att den behandling hon fick var mycket orättfärdig.

Enligt Joel Berglund i Pitebygdens årsbok 1988 fick Helga Boström tillbringa den allra sista tiden i sitt gamla hem i Haukijärvi:
”Den andra dagen i augusti månad 1979, då rönnarna hade börjat plundras av trast och unga starflockar och det gamla brunnslocket börjat fläckas av gula löv, var sommaren slut. Så också Helga Boströms liv. ”
I Haukijärvi insjuknade hon hastigt och slutade sina dagar på Kalix lasarett. Helga Bo-ström ligger begravd nära stenfoten till Lappträsk kyrka.
                                                                        *

Medan brodern Verner Boströms diktning var mycket speciell och utan rim är systerns dikter mer konventionella. Jämfört med broderns dikter är Helgas mycket lättare att förstå:

 Minnena strömma emot en och tankarna gå
 till gångna dagar då föräldrarna levde och vi var små
 Det är ljusa minnen, som stråla i glans,
 och också mörka, som då och då fanns.
 Igenom allt går som en röd tråd
 Guds kärleks omsorg och stora nåd.
 
Helga Boströms diktning har förbigåtts med tystnad ända till nu då den norrländska litteraturtidskriften PROVINS ägnar 9 sidor av 2012 års första nummer åt Helga Boström. Det är bibliotekarien Niklas Åkerlund i Skellefteå som skrivit om Helga Boström. Av de nio sidorna i Provins är fem ur Helga Boströms egen självbiografiska skrift Fångad och från hennes diktsamlingar. Temat för presentationen är ”Röst åt en bortglömd”.
Utöver tre diktsamlingar och den mycket korta självbiografin har Helga Boström också skrivit barnboken Stina och Per (1977) illustrerad med hennes egna svartvita tusch-teckningar. Det är en berättelse om två syskons uppväxt ”i det grå huset nedanför backen mot den stora sjön”.

… och nu har även Helga Emilia Boström tagits fram från glömskans rum och fått lite uppmärksamhet mer än 30 år efter sin död både i PROVINS och i KALIX FORSKARNYTT.

         Källor:  PROVINS nr 1 2012
         Pitebygdens Fornminnesförenings årsbok 1988
         Kyrkohandlingar Karl Gustav och Nederkalix

                             Publicerad i KALIXFORSKARNYTT 2012

« Tillbaka
AKTUELLT

TAVLA nr 72

2018-11-26

VÅREN PÅ VÄG  kallar jag den här målningen. Motivet hämtat nära Anderstjärnsvägen i Kalix. Målningens storlek är 50 cm (bredd), 61 cm (höjd). Olja

TAVLA nr 71

2018-11-15

Denna höstbild kallar jag FALLFÄRDIG. Platsen ungefär mitt emot vägskälet till Björsbyn. Tavlans storlek är ca 55c bred, 46 cm hög. Olja.

TAVLA nr 70

2018-11-14

Den här målningen kallar jag STRANDKALLEN eller LANDKALLEN. Platsen är nära SLUSSEN i Kalix-Nyborg. Skissen gjordes ute på plats. Storleken är ca 46 x 38 cm. Olja

TAVLA nr 69

2018-11-09

Detta fjällmotiv kallar jag ÖRNFJÄLL eftersom man kan ana en örn ("örnens huvud med näbben syns i kanten på den branta ravinen"). Storlek ca 54 cm bred, 654 cm hög. Olja

TAVLA nr 67

2018-11-09

Tavlan kallar jag KALL MORGON 1. Storleken är ca 61 cm bred, 51 cm hög. Olja

TAVLA nr 68

2018-11-09

Målningen kallar jag KALIX ÄLV, BONDERSBYN. Storleken är ca 70cm bred, 50 cm hög. Olja.

TAVLA nr 65

2018-10-26

Tavlans namn: Ditåt. Tre kor. Storlek: ca 65 cm bred, ca 54 cm hög. Olja.

TAVLA nr 64

2018-10-24

Tavlans namn: Från Hindersön. Storleken: ca 61 cm bred, ca 50 cm hög. Olja

TAVLA NR 62

2018-10-14

Tavlans namn: MYRLAND. Storlek ca 65 cm bred, 54 cm hög. Olja.

Tavla nr 63

2018-10-14

Tavlan kallar jag Vid E10. På väg mot Björkliden. Olja.
Storlek: ca 61 cm bred, 50 cm hög.

TAVLA nr 61

2018-10-11

Första höstisen. Olja. Storlek ca 61 bred, 50 hög.

TAVLA nr 60

2018-09-26

KALIX ÄLV rinner upp någonstans i trakten av Kebnekaise. På väg till och från Kiruna passerar man älven cirka 1,5 mil söder om Svappavaara. Tavlan kallar jag KALIX ÄLV, LAPPEASUANTO. Storleken är ung. 65 cm bred, 55 cm hög. Olja

TAVLA nr 59

2018-09-10

Tavlan har jag kallat Sommarfönster. Storlek: bredd ca 51cm,höjd ca 61 cm.
ANN-CATRINE JANSSON, Luleå

 

TAVLA nr 58

2018-08-25

Målningen heter KVARNTRÄSKBÄCKENS SISTA BÅT. Storleken är 70X70. Olja

TAVLA nr 57

2018-08-17

Den här tavlan kallar jag DÄR INGEN BOR. Olja. Storleken är ungefär 65 cm x 54 cm.

TAVLA nr 56

2018-07-12

Tavlan kallar jag TRÄDET VID ÄLVEN. Storleken är ca 60x51cm, olja.
EVA NILSSON, Hallen, Östersund

TAVLA nr 55

2018-05-27

Tavlan kallar jag GLÄNTAN. Storleken är 61 cm bred, 50 cm hög. Olja.

TAVLA nr 54

2018-04-05

Den här målningen kallar jag SÖRFORSEN (precis ovanför Sörbron). Storleken är ungefär 73 cm (bred) och 60 cm (hög). Olja. raan.nu. April 2018.

TAVLA nr 53

2018-03-20

Tavlans namn: FORS (Saarikoski). Storlek: 54 cm bred, 65 cm hög. Olja

TAVLA nr 52

2018-03-06

Kor är nyfikna och brukar komma så fort jag närmar mig ett kostängsel. Den här målningen kallar jag "NU GÅR JAG HEM". Storleken är cirka 61 cm (bredd och 50 cm (höjd). Olja

TAVLA nr 51

2018-02-25

Höst. Tavlan heter HÖSTBÄCK. Storleken är ca 65 cm bred, 54 cm hög. Olja

TAVLA nr 49

2018-02-19

Vårvinterbild. Målningen kallar jag VÄGEN INÅT SKOGEN. Olja. Storleken är ungefär 61 cm bred, 50 cm hög.
Konstföreningen FENIX mars 2018

TAVLA nr 50

2018-02-19

Tavlan heter FROST. Storleken är ca 61 cm bred, 50 cm hög. Olja

STINA NORDAHL, Torsång

TAVLA nr 46

2018-01-21

"Gamla hästkrafter" heter denna målning. Storlek: Cirka 65 bred, 54 hög. Olja

TAVLA nr 45

2018-01-14

Målningen kallar jag BAKI BODA. Den är nummer 1 för 2018, olja. Storleken är ca 60,5 cm bred och 50 cm hög

TAVLA nr 44

2017-12-21

Tavlan kallar jag SNÖTÄCKE. Storleken är ungefär 61 x 50 cm, olja

JERKER ABRAHAMSSON, SANDRA HEDLUND, Luleå
December 2017

TAVLA nr 43

2017-12-15

Tavlan kallar jag SNÖLADOR. Storleken är ca 65 cm bred, 56 cm hög. Olja. Konstföreningen FENIX mars 2018

TAVLA nr 42

2017-12-03

Tavlan kallar jag BERGEBO. Storleken är ca 55x46, olja

ERIK NORDAHL, Torsång (december 2017)

TAVLA nr 41

2017-11-17

Målningen kallar jag ANN-BRITTS MYR. Färgerna lite bleka i elljus och blixt. Storleken är cirka 55 cm bred, 46 cm hög. Olja.

PER NORDAHL, Torsång
December 2017

TAVLA nr 40

2017-11-13

BLÅMÖRKER, ca 55 cm bred, 46 cm hög, olja

TAVLA nr 39

2017-10-28

Tavlan heter VÄNTAN. Storleken är 65 cm bred, 55 cm hög (cirka). Olja 

TAVLA nr 38

2017-10-21

 Den här tavlan har jag kallat HÖST. Storleken är ca 61 cm bred, 51 cm hög, olja
Erik Nordberg, Luleå

 

TAVLA nr 37

2017-10-13

Den här målningen kallar jag KONTROLL 12. Storleken är ca 60 cm bred, 42 cm hög. Olja.

Ylva Sjöstedt, Marieholm
Oktober 2017

TAVLA nr 36

2017-10-06

Denna målning kallar jag ÄNG. Storleken är 65 bred, 54 hög, olja. Som vanligt återges färgerna inte exakt i elbelysning.

Jerker A + Sandra H okt 2017

TAVLA nr 35

2017-10-02

Den här målningen kallar jag HAGEN. Storleken är 55cm bred, ca 46 hög, olja

Jerker Abrahamsson och Sandra Hedlund, Luleå, november 2017

MÅNADENS DIKT

2017-10-01

MOTVINDSGATAN

I stan finns två gator:
NAMNLÖSA GATAN
ner mot hamnen
där ingen vill bo

MOTVINDSGATAN
den långa som slingrar sig
runt alla kvarter
och där kallblåsten råder
är den andra,
den där ingen vill bo


Det här är den 40:e MÅNADENS DIKT. De 40 dikterna har fört en tillvaro i det tysta. Förmodligen har ingen läst dem. Ingen har i alla fall gett ett enda ord som kommentar till någon av dem. 40 är ett jämnt och bra antal att runda av med. Någon fler MÅNADENS DIKT blir det inte.

TAVLA nr 33

2017-09-22

Oljemålning MARTIN

Martin Sjöstedt, Marieholm
Oktober 2017

TAVLA nr 34

2017-09-22

Lulefjärden, olja, storlek: bred ca 60,5 cm, höjd ca 49 cm

TAVLA nr 32

2017-09-04

Den här tavlan heter FRUKT. Storlek: ca 41 cm bred, ca 33,5 cm hög. Olja. Färgerna svåra att få exakta.

TAVLA nr 31

2017-09-01

Kaffepetter i Drängstugan, olja, bredd 48 cm, höjd 44 cm

MÅNADENS DIKT

2017-09-01

KRÅKSÅNGEN

Det är inte
sången
som är det fina i
kråksången.
Det är att
sångarna
och sången
finns.

Det här är den 39:e dikten jag satt in som Månadens dikt sedan starten i juli 2014. En till kan det nog bli.
40 kan vara ett bra avslutningsantal.

TAVLA nr 30

2017-08-11

Motivet är från Island. KAJPLATS kallar jag den. Bredden ca 45 cm, höjden ca 55 cm. Tavla nr 16 ANTON placeras nu i Arkivet

TAVLA nr 29

2017-08-05

Den här heter BÅTPLATYS, olja, ca 73 x 60. Tavla nr 15 placeras nu i ARKIV

YLVA och MARTIN SJÖSTEDT, Marieholm

TAVLA nr 28

2017-07-22

STRANDEN. Storlek bredd ca 73, höjd cirka 60, olja. Tavla nr 14 BLÅ LASTBIL förs nu över till ARKIVET
ANN-CATRINE JANSSON, Luleå

TAVLA nr 27

2017-07-14

kallar jag STENSKOG. (En brand i en skog) Tavlans storlek är ca 55 cm bred, 46 cm hög, olja

TAVLA nr 26

2017-06-26

Den här kallar jag STORM. Storleken är ca 73 cm (bredd) x  60 cm (höjd). Olja. Motivet är från Kalix skärgård

Ingrid Sjöstedt, STAFFANSTORP

TAVLA nr 25

2017-06-21

Det har varit lite trögt ett tag. Många målningar är på gång. Nu blev VINDFLÖJEL I SKÄRGÅRDEN klar.
Storleken är 41 cm bred, 35 cm hög

TAVLA nr 24

2017-05-18

Den här målningen från fjällvärlden kallar jag UPPRINNELSE. Storleken är ca 65 cm bred, 55 cm hög. Oljemålning. Tavla nr 13 FORS flyttas nu över till Arkiv.

YLVA OCH MARTIN SJÖSTEDT, Marieholm

 

TAVLA nr 23

2017-04-28

BLEKINGE 84 kallar jag den här tavlan - den tredje jag gjort "från början" sedan jag började måla igen hösten 2016.Storleken är 53,5 cm bred, 65 cm hög. Det var svårt att i befintligt ljus på färgerna att stämma vid fotograferingen.

OK VARGEN, Kalix
Tavla nr 13, FORS, placeras i Arkiv.

TAVLA nr 22

2017-04-15

har jag kallat VASSBÅT. Storleken är ca 61 cm bred, 50 cm hög, olja. Målning nummer 12 "Fönster mot sjön" placeras nu i Arkiv. 

TAVLA nr 21

2017-04-10

Den här målningen kallar jag VINTERCYKEL. Ännu är det mer vinter än sommar här och cykeln får nog stå där den står någon vecka till. Målningens storlek är 55 cm bred, 46m cm hög. Målning nr 11 ("Småkvarn") placeras nu i Arkivet.

Jerker och Sandra 30.4.17

TAVLA 20

2017-04-08

kallar jag STORÖN, eftersom motivet är hämtat därifrån. Målningen påbörjades för flera år sedan. Storleken är 61 cm bred, 50 cm hög, olja. Tavla nummer 10, "Udden" har flyttats till Arkiv

Anna-Märta Henriksson, Storön

TAVLA nr 19

2017-04-04

har jag kallat MYR fritt efter naturen. Platsen är en bit öster om Töre i närheten av Tretjärnarna. Tavlans storlek är ca 61,5 cm bred och 50 cm hög, olja. Tavla nummer 9 har nu förts över till Arkivet.

STINA NORDAHL 30.4.17.

TAVLA nr 18

2017-03-28

blev klar igår, men då ville inte datorn samarbeta med mig. Tavlan heter "VÅR I ANDERSTJÄRNSSKOGEN"
Storleken är 73x60, olja. Tavla nummer 8, "Finska sidan" lägger jag nu i Arkivet

TAVLA nr 17

2017-03-13

kallar jag "Stenkoll". Det är den andra orienteringsmålningen. Storleken är ca 54,5 bred, 65,5 hög. Oljefärg som vanligt.
OK VARGEN, Kalix

 Målning nr 7 "På spaning" har nu förts över till Arkivet.

ARKIVET »
Leif Larsson Leif Larsson
Telefon: 070-683 40 47
Epost: leif@lars-son.se
BÖCKERNA E-SKRIFTER FÖRFATTAREN OM FÖRFATTARE ARTIKLAR KONTAKT NOVELLER