LARSSON, Einar

EINAR LARSSON
Poet och städare
Det var rubriken på en helsidesartikel i Norrländskan den 13 februari 1982. Den är bara delvis korrekt. Städare var han en kort tid, utlastare i 11 år och före det skogsarbetare i mer än 40 år. Själv beskrev han sig som en tvärvigg som hatade rörelser där alla som måsar skriker i samma tonläge. Men poet blev han förvisso i mogen ålder, då han skaffat sig de hjälpmedel han behövde: det språk han tyckte han måste ha, skrivmaskin och dator.

EINAR LARSSON var från Naisjärv, 4 mil norr om Överkalix. Han var äldst av fem syskon och växte enligt egen utsago upp i vildmarken bland skator och harpaltar.  Byn bestod av tre gårdar i Einars närmiljö (Totalt bestod byn av 20-talet hus). Hans hemgård var den som låg i mitten av de tre. Den kallades Djeilgården – en obegriplig benämning för den som inte kan överkalixmålet. Ordet djeil används för gärdsgård, har Einar själv förklarat. Gården var omgärdad av en gärdsgård och ordet syftar på att första gården på ett nytt ställe måste bygga stängsel runt om. Det var ett litet hus på fem gånger fem meter. Där bodde familjen, två vuxna och fem barn. På vintrarna trampade man upp stigar mellan husen. Kom man lite utanför hände det att man sjönk ner till över knäna i lössnö. Till landsvägen mellan Överkalix och Gällivare var det fyra kilometer. Dit hade i bästa fall någon hästskjuts tagit sig fram.

Något yrkesval var det aldrig fråga om för pojkar som lämnade skolan efter de 6 åren i B-skolan i byn. Det fanns bara en sak att välja, skogen. Einar blev timmerkörare. I februari 1968 lämnade han byn för ett jobb på nyöppnade Scania Vabis Pressverkstad i Luleå. Det var samtidigt med att hans mor fick plats på pensionärshemmet i Överkalix. 11 år var han utkörare. Efter halv sjukskrivning arbetade han de sista sex åren fram till pensioneringen 1985 med att en sopmaskin. Ett enahanda rutinjobb, som hade sina positiva sidor. Det gav nämligen möjligheten att orka vara kreativ, när han kom hem; hjärnan hade inte behövts så mycket under arbetstid. På kvällarna kunde han skriva.

Einar, född 1920, skulle som den äldste i barnaskaran ta över hemgården och sköta skogen och det lilla jordbruket. Kanske det underlättade något att han var ogift. Att som den äldste ta över gården innebar också att ansvaret för föräldrarna föll på honom. Pappan dog redan 1946 men mamman levde till 1981. Även efter det att Einar flyttat till Luleå åkte han till sin mor varje helg. Detta mycket långa åtagande har Einar skildrat i en novell som heter Mammas pojke (Publicerad i Int ´ är det nå särskilt med Norrbotten, Skrivarförlaget 1980).

- Gär he bra för di nä?
- He pöir opa.
   Det är femte gången mamma ställer samma fråga. Och femte gången jag lämnar samma svar. Ids inte säga att hon upprepar sig. Och ingen mening heller, då det skulle vara glömt ett par sekunder senare.
   Sitter i det lilla, sedan tio år tillbaka, välkända rummet på Brännagården, pensio-närshemmet, i Överkalix. Kommer från Södra Sunderbyn, där jag varit på en fyra dagars internatkurs. Klockan är redan över fem på eftermiddagen. Kan inte stanna länge i dag. Har fyra mil kvar till barndomshemmet i Naisjärv. Liksom på många andra håll i landet har glesbygdsgården blivit sommarstuga. Använder den bara sommarhalvåret som weekend- och semesterviste.

   Byns namn Nais är finska och betyder dam, kvinna. Namnet hänsyftar troligen på att en av de första bebyggarna hade åtta flickor. Salander hette han. En av de flick-orna var min farfars mor. Byanamnet kan således översättas till Flickträsk, eller något liknande.
(Enligt senare ortnamnsforskning lär byns namn ha samiskt ursprung. Syftningen på familjen Salander är då kanhända av mer folketymologisk karraktär)

Hur mycket tvärvigg Einar Larsson egentligen var, kan jag inte yttra mig om. Jag har bara träffat honom en gång en sommardag uppe i Naisjärv. Då var han vänligheten själv. Det var nog i så fall efter 1968 i Luleå han blev tvärvigg, för det var i Luleå han på allvar började skriva. Einar Larsson var mycket engagerad i världshändelserna liksom i det som hände mera lokalt och synpunkter hade han på väldigt mycket. På det sättet var han kanske en tvärvigg. Han kunde inte hålla tyst, när han såg orättvisor, stora eller små. Insändarsidorna blev hans kanal. Den första insändaren skickade han till Aftonbladet 1975. Även Dagens Nyheter och Norrländskan fick ta mot många synpunkter från Einars penna.
Sitt stora engagemang överförde han senare till noveller och dikter. På våren 1977 fick Einar kontakt med en skrivargrupp med flera deltagare som senare blivit aktiva förfat-tare och gett ut böcker: Mikael Niemi, Anita Nilsson, Hedvig Sandström, Barbro Alatalo och Kerstin Bergström, de flesta betydligt yngre än Einar. Det han avundades dem var inte åldern, utan språket (svenskan) som de fått till skänks genom sin skolgång. Särskilt textdiskussionerna lärde han sig mycket av.

1979 skrev Einar dikten Södra Sunderbyn:
 De sista resterna
 av timmerskiljet
 plockas bort.
 Luleälven har tämjts
 för elproduktion.
 Med bullrande
 långtradarkolosser
 når timret kusten.
 Likt kroppens vener
 ersattes flottlederna
 av inlandets
 slingrande
 asfaltsår.

Nog fick Einar också lära sig svenska i skolan, men det var bara där det språket var aktuellt. I hemmet och tillsammans med bybor och i arbetet i skogen talade man enbart överkalixmål. Så blev det till och med under värnplikten. En hel pluton bestod enbart av överkalix- och kalixbor.
Penna använde man bara när man skulle räkna ihop årets Konsumkvitton. 

          ÖVERKALIXMÅLET
På skrivarkurserna och i universitetets Skapande svenska tyckte Einar att han fick börja från början med att lära sig språket. Utlänningar som flyttar till Sverige och blir författare på svenska måste också göra det, men de har en stor fördel. De har ett skriftspråk med sig i bagaget. Det hade inte Einar. Överkalixmålet är ett talat språk. Den långa tiden i Naisjärv, 1920-1968, uppfattade Einar som en enorm språklig isolering. Det fanns dessutom andra hinder för utvecklingen. Inte förrän vinter 1944, då Einar gjorde lumpen, fick man el till byn och tillgång till radio. Tidningar var en lyx, men Norrskensflamman och motpolen Norrländskan var kanske de som grundlade hans politiska debattlust. Där fanns redan motsättningar.

Överkalixmålet satt djupt rotad i Einar Larsson. Den reporter som i NSD gjorde artikeln om poeten och städaren Einar Larsson antyder att det ibland var svårt att hänga med, när Einar pratade och berättade. Hade hon varit helt ärlig, tror jag att hon skrivit att hon inte alls förstod ett som annat. Det var säkert som för mig själv, och mina bekanta från Överkalix. När de är tillmötesgående, som Einar säkert var, och anpassar sig till åhörarna kan man hjälpligt hänga med, men då de övergår till enbart överkalixmål sinsemellan kan man lika gärna slå dövörat till. Det mesta förstår man inte.

Einar har inte kunnat låta bli att återberätta vitsen med Hin håle själv, som hade rest genom hela landet och klarat sig genom alla dialekter i landet, men då han kom till Överkalix fick han lov att begära hjälp av en tolk.
1976 skrev NSD på sin kultursida att en ”Nystartad poesigrupp ska lyrikfrälsa Luleå.” Det var Fyrkantens skrivargrupp. Det var i den skrivargruppen Einar gick med. Här bör-jade hans kamp med rättstavningen. B och p gör vi inte så stor skillnad på i vårt språk, förklarade Einar. Detsamma gäller d och t och y finns inte alls. Däremot finns massor av diftonger och kanske till och med triftonger. Överkalixmålet är äkta gammelsvenska men fonetiken är speciell. Orden är ofta mycket exakta för saker och ting från närområ-det.
Språket, överkalixmålet, blev både en belastning och en tillgång för Einar Larsson och hans lust att skriva. Han hamnade ofta i diskussioner med sig själv och andra om ordens valör; hur de bäst skulle översättas till rikssvenska och ibland hur de skulle uttalas. Liksom alla andra dialekter har även överkalixmålet utvecklats olika i olika byar. Något skriftspråk fanns inte, men Einar Larsson tog ofta upp hur man skulle kunna göra. Mer än en gång dryftade han förslaget om ett särskilt dialektnummer av litteraturtidskriften Provins. Einars förslag var att för varje mening i en text på överkalixmålet kunde man göra en ord-för-ord-översättning. Förslaget visar han i dikten Utsikten från mitt fönster. Om det blev något Dialektnummer i Provins vet jag tyvärr inte.

Einars problem till en början var att han skrev orden så som de uttalades lokalt. Det var en hård och långvarig men framgångsrik kamp för Einar att hitta det rikssvenska språket och att kunna utnyttja det litterärt. Skrivmaskin köpte han efter flytten till Luleå 1968. Det gick åt mycket papper att skriva och rätta och skriva om för Einar. Kanske det var därför han gärna skrev dikter. Noveller tyckte han var svårare. Att det dessutom fanns skiljetecken som man måste ta hänsyn till var ännu ett bekymmer. I januari 1990, det år då Einar fyllde 70, köpte han en dator, som till stor del underlättade hans skrivande. Till en av sina författarkollegor skrev ungkarlen Einar att han fått en ny sambo, en PC 40/20. Hans gamla Facit var då helt nedsliten efter många års skrivande.
Med de förutsättningarna var det verkligen ett gigantiskt arbete att bli författare. I arti-keln i NSD 1982 berättas att Einar just då höll på med en diktsamling, som handlade om frihet. Eller lögnen om frihet, som Einar uppfattade det. Ofta går friheten för en person ut över någon annan.

 Frihet –
 lögnen som gjorde och gör
 att vapensmedjornas kugghjul
 snurrade och snurrar med vinst.

Jag tror inte att Einar Larsson blev klar med sin diktsamling. I vart fall har den nog inte publicerats. Kanske ligger manuset i hans efterlämnade skrifter.
Einar Larsson var inte rädd för att pröva nya saker, som t.ex. då han med sin som han tyckte, bristfälliga skolutbildning, gick med i en skrivargrupp. Han gick också på danskurs och bestämde sig för att gå på dans på Blackis i Svartöstan. På måndan frågade någon om hur det varit och Einar talade om att han kommit försent.
”Försent – på din första dans någonsin?”
”Jo, 25 år försent!”

Kanske det var då han skrev dikten Medelålders.

 Medelålders är mannen
 när fyrtioåriga damer
 förväxlas
 med skolflickor
 när de käringar
och gubbskrällen
 han undvek att möta
 visar sig vara jämnåriga
när tonåringar nämns
”ligister och busar”
för misstag han själv
vill glömma att han gjorde
Medelåldern är slut
när han längtar till jobbet
för att träffa
levande varelser.
 
 
1985, direkt efter pensioneringen, flyttade Einar Larsson tillbaka till Överkalix. Mitt i Bränna bodde han. Därifrån kunde han se både Brännaberget och Lappberget. Den 12 januari 1995 skrev han Utsikten från mitt fönster. 
Einar Larsson dog 2006 i Överkalix.
   LEIF LARSSON, Luleå
   E-postkontakt: leif@lars-son.se

« Tillbaka
AKTUELLT

TAVLA nr 72

2018-11-26

VÅREN PÅ VÄG  kallar jag den här målningen. Motivet hämtat nära Anderstjärnsvägen i Kalix. Målningens storlek är 50 cm (bredd), 61 cm (höjd). Olja

TAVLA nr 71

2018-11-15

Denna höstbild kallar jag FALLFÄRDIG. Platsen ungefär mitt emot vägskälet till Björsbyn. Tavlans storlek är ca 55c bred, 46 cm hög. Olja.

TAVLA nr 70

2018-11-14

Den här målningen kallar jag STRANDKALLEN eller LANDKALLEN. Platsen är nära SLUSSEN i Kalix-Nyborg. Skissen gjordes ute på plats. Storleken är ca 46 x 38 cm. Olja

TAVLA nr 69

2018-11-09

Detta fjällmotiv kallar jag ÖRNFJÄLL eftersom man kan ana en örn ("örnens huvud med näbben syns i kanten på den branta ravinen"). Storlek ca 54 cm bred, 654 cm hög. Olja

TAVLA nr 67

2018-11-09

Tavlan kallar jag KALL MORGON 1. Storleken är ca 61 cm bred, 51 cm hög. Olja

TAVLA nr 68

2018-11-09

Målningen kallar jag KALIX ÄLV, BONDERSBYN. Storleken är ca 70cm bred, 50 cm hög. Olja.

TAVLA nr 65

2018-10-26

Tavlans namn: Ditåt. Tre kor. Storlek: ca 65 cm bred, ca 54 cm hög. Olja.

TAVLA nr 64

2018-10-24

Tavlans namn: Från Hindersön. Storleken: ca 61 cm bred, ca 50 cm hög. Olja

TAVLA NR 62

2018-10-14

Tavlans namn: MYRLAND. Storlek ca 65 cm bred, 54 cm hög. Olja.

Tavla nr 63

2018-10-14

Tavlan kallar jag Vid E10. På väg mot Björkliden. Olja.
Storlek: ca 61 cm bred, 50 cm hög.

TAVLA nr 61

2018-10-11

Första höstisen. Olja. Storlek ca 61 bred, 50 hög.

TAVLA nr 60

2018-09-26

KALIX ÄLV rinner upp någonstans i trakten av Kebnekaise. På väg till och från Kiruna passerar man älven cirka 1,5 mil söder om Svappavaara. Tavlan kallar jag KALIX ÄLV, LAPPEASUANTO. Storleken är ung. 65 cm bred, 55 cm hög. Olja

TAVLA nr 59

2018-09-10

Tavlan har jag kallat Sommarfönster. Storlek: bredd ca 51cm,höjd ca 61 cm.
ANN-CATRINE JANSSON, Luleå

 

TAVLA nr 58

2018-08-25

Målningen heter KVARNTRÄSKBÄCKENS SISTA BÅT. Storleken är 70X70. Olja

TAVLA nr 57

2018-08-17

Den här tavlan kallar jag DÄR INGEN BOR. Olja. Storleken är ungefär 65 cm x 54 cm.

TAVLA nr 56

2018-07-12

Tavlan kallar jag TRÄDET VID ÄLVEN. Storleken är ca 60x51cm, olja.
EVA NILSSON, Hallen, Östersund

TAVLA nr 55

2018-05-27

Tavlan kallar jag GLÄNTAN. Storleken är 61 cm bred, 50 cm hög. Olja.

TAVLA nr 54

2018-04-05

Den här målningen kallar jag SÖRFORSEN (precis ovanför Sörbron). Storleken är ungefär 73 cm (bred) och 60 cm (hög). Olja. raan.nu. April 2018.

TAVLA nr 53

2018-03-20

Tavlans namn: FORS (Saarikoski). Storlek: 54 cm bred, 65 cm hög. Olja

TAVLA nr 52

2018-03-06

Kor är nyfikna och brukar komma så fort jag närmar mig ett kostängsel. Den här målningen kallar jag "NU GÅR JAG HEM". Storleken är cirka 61 cm (bredd och 50 cm (höjd). Olja

TAVLA nr 51

2018-02-25

Höst. Tavlan heter HÖSTBÄCK. Storleken är ca 65 cm bred, 54 cm hög. Olja

TAVLA nr 49

2018-02-19

Vårvinterbild. Målningen kallar jag VÄGEN INÅT SKOGEN. Olja. Storleken är ungefär 61 cm bred, 50 cm hög.
Konstföreningen FENIX mars 2018

TAVLA nr 50

2018-02-19

Tavlan heter FROST. Storleken är ca 61 cm bred, 50 cm hög. Olja

STINA NORDAHL, Torsång

TAVLA nr 46

2018-01-21

"Gamla hästkrafter" heter denna målning. Storlek: Cirka 65 bred, 54 hög. Olja

TAVLA nr 45

2018-01-14

Målningen kallar jag BAKI BODA. Den är nummer 1 för 2018, olja. Storleken är ca 60,5 cm bred och 50 cm hög

TAVLA nr 44

2017-12-21

Tavlan kallar jag SNÖTÄCKE. Storleken är ungefär 61 x 50 cm, olja

JERKER ABRAHAMSSON, SANDRA HEDLUND, Luleå
December 2017

TAVLA nr 43

2017-12-15

Tavlan kallar jag SNÖLADOR. Storleken är ca 65 cm bred, 56 cm hög. Olja. Konstföreningen FENIX mars 2018

TAVLA nr 42

2017-12-03

Tavlan kallar jag BERGEBO. Storleken är ca 55x46, olja

ERIK NORDAHL, Torsång (december 2017)

TAVLA nr 41

2017-11-17

Målningen kallar jag ANN-BRITTS MYR. Färgerna lite bleka i elljus och blixt. Storleken är cirka 55 cm bred, 46 cm hög. Olja.

PER NORDAHL, Torsång
December 2017

TAVLA nr 40

2017-11-13

BLÅMÖRKER, ca 55 cm bred, 46 cm hög, olja

TAVLA nr 39

2017-10-28

Tavlan heter VÄNTAN. Storleken är 65 cm bred, 55 cm hög (cirka). Olja 

TAVLA nr 38

2017-10-21

 Den här tavlan har jag kallat HÖST. Storleken är ca 61 cm bred, 51 cm hög, olja
Erik Nordberg, Luleå

 

TAVLA nr 37

2017-10-13

Den här målningen kallar jag KONTROLL 12. Storleken är ca 60 cm bred, 42 cm hög. Olja.

Ylva Sjöstedt, Marieholm
Oktober 2017

TAVLA nr 36

2017-10-06

Denna målning kallar jag ÄNG. Storleken är 65 bred, 54 hög, olja. Som vanligt återges färgerna inte exakt i elbelysning.

Jerker A + Sandra H okt 2017

TAVLA nr 35

2017-10-02

Den här målningen kallar jag HAGEN. Storleken är 55cm bred, ca 46 hög, olja

Jerker Abrahamsson och Sandra Hedlund, Luleå, november 2017

MÅNADENS DIKT

2017-10-01

MOTVINDSGATAN

I stan finns två gator:
NAMNLÖSA GATAN
ner mot hamnen
där ingen vill bo

MOTVINDSGATAN
den långa som slingrar sig
runt alla kvarter
och där kallblåsten råder
är den andra,
den där ingen vill bo


Det här är den 40:e MÅNADENS DIKT. De 40 dikterna har fört en tillvaro i det tysta. Förmodligen har ingen läst dem. Ingen har i alla fall gett ett enda ord som kommentar till någon av dem. 40 är ett jämnt och bra antal att runda av med. Någon fler MÅNADENS DIKT blir det inte.

TAVLA nr 33

2017-09-22

Oljemålning MARTIN

Martin Sjöstedt, Marieholm
Oktober 2017

TAVLA nr 34

2017-09-22

Lulefjärden, olja, storlek: bred ca 60,5 cm, höjd ca 49 cm

TAVLA nr 32

2017-09-04

Den här tavlan heter FRUKT. Storlek: ca 41 cm bred, ca 33,5 cm hög. Olja. Färgerna svåra att få exakta.

TAVLA nr 31

2017-09-01

Kaffepetter i Drängstugan, olja, bredd 48 cm, höjd 44 cm

MÅNADENS DIKT

2017-09-01

KRÅKSÅNGEN

Det är inte
sången
som är det fina i
kråksången.
Det är att
sångarna
och sången
finns.

Det här är den 39:e dikten jag satt in som Månadens dikt sedan starten i juli 2014. En till kan det nog bli.
40 kan vara ett bra avslutningsantal.

TAVLA nr 30

2017-08-11

Motivet är från Island. KAJPLATS kallar jag den. Bredden ca 45 cm, höjden ca 55 cm. Tavla nr 16 ANTON placeras nu i Arkivet

TAVLA nr 29

2017-08-05

Den här heter BÅTPLATYS, olja, ca 73 x 60. Tavla nr 15 placeras nu i ARKIV

YLVA och MARTIN SJÖSTEDT, Marieholm

TAVLA nr 28

2017-07-22

STRANDEN. Storlek bredd ca 73, höjd cirka 60, olja. Tavla nr 14 BLÅ LASTBIL förs nu över till ARKIVET
ANN-CATRINE JANSSON, Luleå

TAVLA nr 27

2017-07-14

kallar jag STENSKOG. (En brand i en skog) Tavlans storlek är ca 55 cm bred, 46 cm hög, olja

TAVLA nr 26

2017-06-26

Den här kallar jag STORM. Storleken är ca 73 cm (bredd) x  60 cm (höjd). Olja. Motivet är från Kalix skärgård

Ingrid Sjöstedt, STAFFANSTORP

TAVLA nr 25

2017-06-21

Det har varit lite trögt ett tag. Många målningar är på gång. Nu blev VINDFLÖJEL I SKÄRGÅRDEN klar.
Storleken är 41 cm bred, 35 cm hög

TAVLA nr 24

2017-05-18

Den här målningen från fjällvärlden kallar jag UPPRINNELSE. Storleken är ca 65 cm bred, 55 cm hög. Oljemålning. Tavla nr 13 FORS flyttas nu över till Arkiv.

YLVA OCH MARTIN SJÖSTEDT, Marieholm

 

TAVLA nr 23

2017-04-28

BLEKINGE 84 kallar jag den här tavlan - den tredje jag gjort "från början" sedan jag började måla igen hösten 2016.Storleken är 53,5 cm bred, 65 cm hög. Det var svårt att i befintligt ljus på färgerna att stämma vid fotograferingen.

OK VARGEN, Kalix
Tavla nr 13, FORS, placeras i Arkiv.

TAVLA nr 22

2017-04-15

har jag kallat VASSBÅT. Storleken är ca 61 cm bred, 50 cm hög, olja. Målning nummer 12 "Fönster mot sjön" placeras nu i Arkiv. 

TAVLA nr 21

2017-04-10

Den här målningen kallar jag VINTERCYKEL. Ännu är det mer vinter än sommar här och cykeln får nog stå där den står någon vecka till. Målningens storlek är 55 cm bred, 46m cm hög. Målning nr 11 ("Småkvarn") placeras nu i Arkivet.

Jerker och Sandra 30.4.17

TAVLA 20

2017-04-08

kallar jag STORÖN, eftersom motivet är hämtat därifrån. Målningen påbörjades för flera år sedan. Storleken är 61 cm bred, 50 cm hög, olja. Tavla nummer 10, "Udden" har flyttats till Arkiv

Anna-Märta Henriksson, Storön

TAVLA nr 19

2017-04-04

har jag kallat MYR fritt efter naturen. Platsen är en bit öster om Töre i närheten av Tretjärnarna. Tavlans storlek är ca 61,5 cm bred och 50 cm hög, olja. Tavla nummer 9 har nu förts över till Arkivet.

STINA NORDAHL 30.4.17.

TAVLA nr 18

2017-03-28

blev klar igår, men då ville inte datorn samarbeta med mig. Tavlan heter "VÅR I ANDERSTJÄRNSSKOGEN"
Storleken är 73x60, olja. Tavla nummer 8, "Finska sidan" lägger jag nu i Arkivet

TAVLA nr 17

2017-03-13

kallar jag "Stenkoll". Det är den andra orienteringsmålningen. Storleken är ca 54,5 bred, 65,5 hög. Oljefärg som vanligt.
OK VARGEN, Kalix

 Målning nr 7 "På spaning" har nu förts över till Arkivet.

ARKIVET »
Leif Larsson Leif Larsson
Telefon: 070-683 40 47
Epost: leif@lars-son.se
BÖCKERNA E-SKRIFTER FÖRFATTAREN OM FÖRFATTARE ARTIKLAR KONTAKT NOVELLER