RÖRLING, Arnold

ARNOLD RÖRLING
Arnold Rörling, en skrivmaskin och en stor gustaviansk säng i ett mycket litet hyresrum hos en statarfamilj i Åkers styckebruk i Södermanland. Rummet var för litet för att ett bord skulle rymmas. Sittande i sängen skrev den blivande författaren Arnold Rörling manus till sin första roman. Runt omkring rasade världskrigets stormar. Finlands heroiska kamp mot den ryska övermakten har just slutat i ett nederlag, stöveltrampet från Tyskland har under våren hunnit in i Danmark och Norge. Finland var sargat. Danmark var kuvat; Norge likaså och bägge var ockuperade av Tyskland. Vid Sveriges gränser låg svenska soldater i beredskap.
Norrbottniska författare har i alla tider lämnat hembygden så fort som möjligt för att utvecklas och för att förverkliga sig själv och sina drömmar. Eyvind Johnson (född i Björkelund) blev europé och bodde i Paris och Berlin. Birger Vikström (född i Södra Bredåker) drog som de flesta andra iväg till Klarakvarteren i Stockholm, levde ett bohemiskt liv och dog ung i lungsot.
Arnold Rörling hade också gjort uppbrott, i två steg. 18 år gammal, då den ekonomiska depressionen drabbade världen, hade han lyckats låna ihop pengar till två studieår på Sunderbyns Folkhögskola. Äntligen fick han utveckla sin talang och sitt språk. Den första novell han fick publicerad var i skolans tidning Nordanbygd .
Efter två berikande år var han tvungen att återvända till arbetslöshet och drömmar om att bli författare. Till slut satte han sig på tåget söderut (1937). Han lyckades få jobb, först på en cementfabrik, sedan i en fabrik i Åkers styckebruk där man tillverkade gasmasker för det svenska försvaret. Man arbetade i 8-timmars skift. Under fripassen skrev Arnold Rörling om rallare, ett mer hanterligt och gripbart ämne än krigets kaosartade värld runt omkring, dagligen rapporterade i radions utsändningar.
Året var 1940 och han var 28 år.
1941 kom Arnold Rörlings debutroman ut. Det var Rallare i by. Han hade deltagit i Folket i Bilds romanpristävling och vunnit andra pris. På Folket i Bilds förlag Tiden gavs boken ut.

ARNOLD RÖRLING föddes den 5 augusti 1912 i Inbyn, Boden, några kilometer norr om Skogså. Han dog den 26.4. 1972 i Boden. Fadern, som en tid hade en tid varit rallare, var skogsarbetare och småbrukare. Familjen hade sju barn. Fattigdomen var svår. Ändå upplevde Arnold att han haft en bra barndom.
För Arnold Rörling var yrkesvalet i stort sett bestämt redan från första början. Efter de sex åren i skolan förväntades alla barn börja bidra till den gemensamma försörjningen. För pojkar fanns bara skogsarbete att välja. Arnold Rörlings drömmar om att bli författare betraktades som enbart orealistiska drömmar. Men ynglingen från Inbyn passade varken fysiskt eller intressemässigt för tungt kroppsarbete.
Rallare i by (1941) handlar om hur ett järnvägsbygge förändrar förutsättningarna för alla i en bygd. Boken mottogs positivt, men en ”Stockholmskritiker” hade gärna sett mer av psykologi. Arnold Rörling svarade att han velat berätta rakt och rättframt och hade inte alls avsett att skriva psykologiskt. Dessutom påpekade han för dessa kritiker att han ansträngt sig för att inte späda på den, som han uppfattade, snedvrida norrlandsromantiken, som dessa kritiker gärna återkom till.
Arnold Rörling gjorde sedan något ovanligt för att vara en författare om brutit sig loss från hembygden i norr. 1943 återvände han till Boden och fick jobb som kulturjournalist på Norrländska Socialdemokraten i Boden. Vid sidan om fortsatte han att skriva romaner. 1946 kom Vi väntar våren, en bok om skogsarbetare och småbrukare, följd av fortsättningen När sol går upp (1947). Enligt Norrländsk Uppslagsbok var Rörling en berättarbegåvning med stor egen erfarenhet, vilket gav tyngd åt det han skrev.

Arnold Rörling hade ett starkt historiskt intresse. Tre av hans åtta romaner hade detta tema. Den första hette Häxeld (1948). Den handlar om häxhysterin under 1600-talet och hur den utspelades i Norrbotten.  Den andra var Silvernatten (1950) och tar upp stormaktstiden och förhoppningarna om att kunna bryta ädla metaller ur Norrbottens berg under drottning Kristinas tid. Sist kom Facklan i min hand (1964) som skildrar händelser under 1700-talet. Huvudpersonen heter i boken Bäfverheim lika med stormannen Meldercreutz, som grundade järnbruket Melderstein i utanför Råneå. Som många andra gruvprojekt slutade allt i katastrof och nederlag.

Många av Arnold Rörlings böcker har handlingen förlagd till skogsbygderna mellan Luleå och Kalix älvar. 1966 kom så Arnold Rörlings sista skönlitterära bok, Drömmar undanbedes. Till stor del är boken självbiografisk. Den handlar om en vek yngling, Joel Dolk, som har svårt att förverkliga sina drömmar om frihet. Arbetet i skogen och på småbrukets jordbruk var ingen framtid för honom, tyckte han. Förr eller senare skulle ha ta sig ur det som han såg som ett rent slaveri för brödfödan. Han ville kunna bestämma över sitt eget liv och drömmen om att bli författare släppte honom aldrig.
1968 gav Arnold Rörling ut sin sista bok tillsammans med Nils Unga. Det var En tidning växer fram och den handlar om Norrländska Socialdemokraten.

Tyvärr står det inte mycket om Arnold Rörling i svensk litteraturhistoria, inte ens i böcker om svenska arbetarförfattare. Detta trots att han betraktades som en stor berättarbegåvning med mycket goda kunskaper om det han skrev om. Märkligt är också att i den bok på nästan tusen sidor som Bodens kommun gav ut 1980, nämns Arnold Rörling endast på två ställen och då med syftning på boken om Norrländskan. Inte ett ord om honom. Författarna är helt bortglömda. Eyvind Johnson (Nobelpristagare !) nämns i förbigående då stenbrottet i Näsberg tas upp, Birger Vikström nämns inte alls och inte heller Stina Aronson, som visserligen inte är född i Överluleå men som dock bodde många år i Sandträsk.
Inte heller tror jag att det uppmärksammats att efter Arnold Rörlings död 1972, instiftades ett stipendium för författare från Arnold Rörlings fond. Det hette 1973-2008 Rörlingstipendiet. 2008 bytte det namn till Norrlands litteraturpris. 37 gånger har priset till Arnold Rörlings minne delats ut av Norrländska litteratursällskapet (som jag tror att Arnold Rörling var med och grundade). Bl.a. Gunnar Kieri, Anita Nilsson, May Larsson, Mikael Niemi, Maria Vedin, Anita Salomonsson och Mattias Alkberg hör till dem som fått stipendiet. Det delas varje år ut i augusti månad och pristagaren tillkännages på den ort där Norrländska litteratursällskapet har sitt sommarmöte.
   LEIF LARSSON, Luleå                                                  E-postkontakt: leif@lars-son.se

   Källor: norrbottensförfattare.se
   Norrlands litteraturpris (Wikipedia)
   Norrländsk uppslagsbok
   Spåret lockar vid källan (Kantele förlag)

   Porträtt-teckningen efter foto i Norrbottensförfattare

« Tillbaka
AKTUELLT

MÅNADENS DIKT

2017-10-01

MOTVINDSGATAN

I stan finns två gator:
NAMNLÖSA GATAN
ner mot hamnen
där ingen vill bo

MOTVINDSGATAN
den långa som slingrar sig
runt alla kvarter
och där kallblåsten råder
är den andra,
den där ingen vill bo


Det här är den 40:e MÅNADENS DIKT. De 40 dikterna har fört en tillvaro i det tysta. Förmodligen har ingen läst dem. Ingen har i alla fall gett ett enda ord som kommentar till någon av dem. 40 är ett jämnt och bra antal att runda av med. Någon fler MÅNADENS DIKT blir det inte.

MÅNADENS DIKT

2017-09-01

KRÅKSÅNGEN

Det är inte
sången
som är det fina i
kråksången.
Det är att
sångarna
och sången
finns.

Det här är den 39:e dikten jag satt in som Månadens dikt sedan starten i juli 2014. En till kan det nog bli.
40 kan vara ett bra avslutningsantal.

SUCKEN

2017-02-13

Illustration till CHRISTIAN MORGENSTERNS dikt SUCKEN. Teckningen gjord efter Sven Nordqvist teckning i Poesi för högstadiet.

ARKIVET »
Leif Larsson Leif Larsson
Telefon: 070-683 40 47
Epost: leif@lars-son.se
BÖCKERNA E-SKRIFTER ARTIKLAR TAVLOR FÖRFATTAREN OM FÖRFATTARE KONTAKT NOVELLER