HAVET

Havet vilar stilla
under isens täcke,
fryser inte
men sjunger ibland.
Då och då sträcker det på sig
så det knakar.
Framåt våren
sparkar det av sig täcker
stiger
och bryter upp.


GRANSKOGENS MÖRKER

Han hade granskogens mörker i sitt bröst
och högsommardagens hetta
från gläntan i myrkanten
där kojan stod i skvattrams kokande dofter.
Skogstjärnens svarta ensamhet
glänste i hans ögon.


MINNS DU STORSKOGEN

Minns du storskogen,
tystnaden och spåren:
ripans, harens och tjäderns.
Minns du gnisslet från skidorna
och stavfästet med ena skidan
och klappret bakpå
fastän ingen fanns där.
Minns du korpens klonk,
talgoxarnas gnet
och skatornas vårbyggen.
Det var innan skoterns tid,
innan kalhygget
innan bensinmolnen
och dånet