LEIF LARSSON
Leif LarssonJag är född i Tärendö, precis där Tärendöälven flyter in i Kalixälven, bifurkationens hjärta. Mitt framför Tärendöholmen fanns morfars hus. Tre månader gammal flyttade jag med min mamma till Råneå, där jag växte upp med stor frihet, många lekar och mycket idrottande.

Av en slump blev jag lärare i 37 år och trivdes mycket bra med arbetet och med mina elever. Till slut kom pensioneringen och då förverkligade jag det jag önsketänkt i femtio eller sextio år – att skriva en bok.

Jag var 70 år då jag debuterade 2009. Då hade jag gått och grunnat på den där boken så länge att jag trodde att den aldrig skulle bli av. En skrivarkurs med Maria Vedin var den spark på smalbenet som jag behövde. Men det blev inte den äventyrsbok för pojkar som jag först tänkte mig. Det blev noveller. Några med små korn av självupplevda händelser, andra med lite större, men de flesta helt fabulerade.

Alla var och är lika roliga att skriva. Kortprosan passar mig bra åtminstone nu i början. Att bli författare på riktigt redan för början var inte att tänka på, inte ens att satsa på journalistutbildning, som var en annan yrkesdröm. Några pengar till en akademisk utbildning fanns inte. Bara att jag fick ta studentexamen var en stor uppoffring för mitt hem.

Kanske författaryrket inte heller hade så stort anseende eller ansågs vara förbehållet ”folk söderifrån”. ”Här finns väl ingenting att skriva om”, hörde jag då och då. När jag gjorde värnplikten i Boden och på olika sätt försökte få tiden att gå, lyckades jag få en novell publicerad i en facklig månadstidning. Jag gladdes mycket, till och med så mycket att jag skickade den till min rektor i gymnasiet i Kalix. Jag fick beröm för berättelsen men han bifogade en liten varning.
- Novellen är bra, men skaffa dig ett yrke först!

2010 gav jag ut två böcker. Dels en ny novellsamling som heter: JAG FICK HETA ANDERS. Det var ett av de namn jag använde på personer (pojkar) i min första novellsamling. Boken fick bra kritik.
Jag gav också ut diktsamlingen KLOTTER ÄR SOM HUNDSKIT efter namnet på en av dikterna i boken. Den dikten gav uttryck för den irritation jag känt då jag promenerat efter stans promenadvägar och sett massor av hundskit och hundpiss och på alla tänkbara väggytor förfärliga klotterfigurer.
Jag varnades för att ge ut en diktsamling, men intresset var större än jag trodde. Idag har jag inga ex kvar.

2011 trodde jag att jag gav ut en speciell bok: HÖRDU FRÖKEN.EN BERÄTTELSE OM FRÖKEN ESTER OCH OLA I SMÅSKOLAN. Boken fick jag i min hand i början på januari 2011, men den var tryckt i slutet av 2010, så det året blev de egentligen tre böcker och ingen 2011.
Jag hade inte tänkt mig en bok om skolans värld där jag själv vistats i över trettio år. Men jag lade handlingen till ett stadium som jag inte visste mycket om - lågstadiet. Där kunde jag använda ett fåtal egna minnen, men mest sådant som jag hört andra berätta och framför allt min fantasi.  Jag är också mycket tacksam för den hjälp huvudpersonen 7-årige Ola gav mig. Efter 30-40 sidor tog han över och styrde mycket av handlingen och dialogen. Det fenomenet trodde jag inte fanns, men jag fick uppleva det.
Boken gav jag ut på ett annat förlag, FAUN i Västerås, eftersom jag fick mycket bättre villkor där.

2012 återvände jag till LUMIO i Hedenäset och gav ut min tredje novellsamling: PRATUFÖR. En bra titel tyckte jag, men betydelsen av ordet finns inte förankrat i det ordförråd folk utanför Norrbottens kustland har. Det är dock den bok som fått den allra bästa recensionen av Bibliotekstjänst lektörer.
2012 gav jag också ut diktsamlingen KRÅKORNA GÅR INÅT MED FÖTTERNA.
Diktsamlingen tog slut efter bara ett par månader. Delvis berodde det kanske på att upplagan var liten och att jag använde den som presentbok ibland men kanske också på att jag sålde den till kraftigt underpris. Det jag fick in motsvarade inte ens hälften av produktionskostnaden. Ändå tycker jag att det var/är en mycket lyckad bok.
Jag lät även göra diktsamlingen till e-bok. Ett roligt experiment, men inte så lyckat eftersom jag inte kunnat göra beställningsförfarandet av e-boken så enkelt att det fungerar för alla.

2013 gav jag ut novellromanen FOTBOLLSLAGET SOM FÖRSVANN med ett fiktivt IFK-lag som det först gick mycket bra för och sedan, som för så många andra små föreningar, riktigt dåligt. Någon bok om fotbollsmatcher är det inte annat än i små portioner. Istället handlar boken om relationer mellan ledare och spelare och utomstående som påverkar laget mycket utan att själva veta om det.
Allt som händer rör sig kring laget. Alla novellerna hänger ihop men är ändå fristående berättelser.

2014. Jag konstaterade tidigt på året att jag hade material för mer än en ny bok. Därför kommer det förmodligen ut två böcker under året. I maj blev min tredje diktbok I GRYNINGEN SPELAR TJÄDERN klar. Det är ganska många dikter om fåglar, djur och annat i naturen, men även om helt annat, bl.a. om en MJÖLKAFFÄR och om en VÄGKORSNING.
Den andra boken, som är min 9:e, är en novellsamling, som bör bli klar under hösten. Manus finns sedan
många månader hos förlaget.
Novellsamlingen DÅ DU HÖR BJÖRNEN VISSLA är min nionde bok. Den kom ut i november fastän den utlovats tidigare. Mer än en månad försenad blev den.
I den här boken försökte jag hålla ett tema som var ganska lika genom hela boken. Det blev nog den mest allvarliga och bitvis mörkaste boken jag skrivit. Särskilt två av berättelserna håller en mörk ton. Det där DÅ HON VAKNADE och SVARTA HEMLIGHETER.
Just nu förbereder jag min tionde bok; en diktsamling som jag har tänkt ska heta OMIKRING.
Jag har också mycket material för en prosabok, men jag tvekar ännu om vilken typ av bok det ska bli.

2015. I april kom min tionde bok ut, diktboken OMIKRING. Som vanligt handlar de flesta dikterna om naturen: djur och fåglar och andra naturiakttagelser, som jag fått under mina dagliga promenader i skog och mark. Lite mer ovanligt är ett 15-tal dikter runt ämnet fotboll.

Ett manus på 19 noveller ligger hos förlaget. Boken ska heta HAN SOM HITTAR PÅ.
OM jag ger ut boken så blir det i så fall min 11:e bok sedan 2009, då jag gav ut den första novellsamlingen
HAN SOM HITTAR PÅ kom ut 2016 efter en del strul med tryckeriet. Bl.a. tryckte tryckeriet boken efter en gammal korrekturläsning och missade helt den nya. Hela upplagan fick göras om fastän felen inte var så många. Tiden för utgivningen hade då redan flera gånger skjutits framåt. Efter det bestämde jag mig för att någon fler novellsamling satsar jag inte på.
2017 gav jag ut min femte diktbok: SOM EN KNÖL PÅ ETT TRÄD I EN SKOG. Sammanlagt är det min 12:e bok. Jag begärde in offerter från några förlag men alla var lika dyra och författarnas arbete uppskattas inte särskilt mycket.
Så det blir knappast någon fler bok från min sida.
Sedan måste jag erkänna att jag räknade fel på läsarnas intresse för att läsa noveller på nätet = min hemsida. Där finns två novellsamlingar som inte getts ut i tryck. Av vad jag kunnat se har det varit mycket FÅ läsare inne på Hemsidans noveller.
AKTUELLT

MÅNADENS DIKT

2017-10-01

MOTVINDSGATAN

I stan finns två gator:
NAMNLÖSA GATAN
ner mot hamnen
där ingen vill bo

MOTVINDSGATAN
den långa som slingrar sig
runt alla kvarter
och där kallblåsten råder
är den andra,
den där ingen vill bo


Det här är den 40:e MÅNADENS DIKT. De 40 dikterna har fört en tillvaro i det tysta. Förmodligen har ingen läst dem. Ingen har i alla fall gett ett enda ord som kommentar till någon av dem. 40 är ett jämnt och bra antal att runda av med. Någon fler MÅNADENS DIKT blir det inte.

MÅNADENS DIKT

2017-09-01

KRÅKSÅNGEN

Det är inte
sången
som är det fina i
kråksången.
Det är att
sångarna
och sången
finns.

Det här är den 39:e dikten jag satt in som Månadens dikt sedan starten i juli 2014. En till kan det nog bli.
40 kan vara ett bra avslutningsantal.

SUCKEN

2017-02-13

Illustration till CHRISTIAN MORGENSTERNS dikt SUCKEN. Teckningen gjord efter Sven Nordqvist teckning i Poesi för högstadiet.

ARKIVET »
Leif Larsson Leif Larsson
Telefon: 070-683 40 47
Epost: leif@lars-son.se
BÖCKERNA E-SKRIFTER ARTIKLAR TAVLOR FÖRFATTAREN OM FÖRFATTARE KONTAKT NOVELLER